Anne Ramberg, jurist och provokatör? FOTO: TT

Offentliga debattens lägstanivå

OPINION

Samhällsdebatten måste få innehålla liknelser, jämförelser och drastiska uttryck. Språkbruket som Anne Ramberg och Cecilia Hagen använt under de senaste veckornas debatt om ”bruna råttor” är dock på inget sätt konstruktivt. Tvärtom är ordvalen såväl avhumaniserande som allmänt samhällsbrutaliserande.

Det var för drygt två veckor sedan, den 21 september, som juristen Anne Ramberg satte sig för att författa ett blogginlägg med titeln ”Om asylrätt, humanitet, och gatans parlament”. Anne Ramberg är generalsekreterare för Advokatsamfundet sedan femton år tillbaka och inte minst på senare tid van att stå i debattens mittpunkt. Återkommande har sociala medier blivit ett forum som kan ses som lite av hennes domäner och även bloggande används flitigt i hennes opinionsbildning. I grunden var ambitionen med blogginlägget från häromveckan hur som helst inte i sig iögonfallande, huvudpoängen var att försöka ta sig an ett samlat grepp på dagens migrationspolitiska debatt i Sverige.
Ramberg tog sin utgångspunkt i att försöka reda ut några missförstånd som hade uppkommit utifrån en intervju på temat relationen välfärd och migration, som hon hade gjort i radiokanalen P1 några dagar tidigare. Hon försökte lyfta fram sin vision om ett så humant samhälle som möjligt, vilket absolut får ses som behjärtansvärt och framåtsyftande. Det stannade dock inte där.

I texten utpekades de politiker och opinionsbildare som inte höll med henne fullt ut som ”bruna råttor” och hon menade att dessa personer skulle höra hemma i rännstenen. Värt att förtydliga är att Ramberg i detta sammanhang alltså inte syftade på extremistiska rörelser, utan bland annat den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali namngavs explicit som exempel på vad hon betraktar som en brun råtta. Hanif Bali har för all gjort det till ett kännetecken att provocera, genom att själv anlägga en argumentationston som får sägas vara minst sagt raljant. Att en rikspolitiker använder en arrogant ton kan tyckas beklagligt. Sådant agerande kan dock inte på något sätt få ge fritt spelrum för en så hög tjänsteman som Anne Ramberg att offentligt gå loss i nedsvärtande.
Visserligen valde Ramberg att efter den första publiceringen redigera sitt inlägg, så att det inte lika tydligt framgick att Bali åsyftades. Bara det faktum att hon först skrev sitt inlägg på det sätt hon gjorde, och att Balisyftningen mellan raderna även efter redigering trots allt framgick, är illa.
Det rör sig inte om en enskild opinionsbildare som gjorde ett övertramp i det tysta, utan om en inflytelserik aktör med stort stöd. Justitieminister Morgan Johansson (S) var rent av en av de som hakade på och uppmuntrande delade blogginlägget.

Historien fick ytterligare en vändning när en av Rambergs sympatisörer, Cecilia Hagen på Expressen, den 29 september valde att skriva en krönika som tog fasta på just på biten om bruna råttor. I krönikan hänvisar Hagen till Rambergs text och frågar sig om gift är lösningen på de ”mänskliga brunråttorna”? Osmakligt var bara förnamnet. I efterhand slog Hagen från sig kritik med att det inte skulle tolkas bokstavligt. Ett märkligt försvar, som om någon hade påstått sig ha gjort det. Problemet är att Rambergs och Hagens språkbruk avhumaniserar och smutsar ned samtalsklimatet på ett fullkomligt vedervärdigt sätt.
Personer i deras position borde veta bättre.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Har du fiberuppkoppling?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar