Hurra för vår 250-åriga

250 år av tryckfrihet firar vi i år!
Visst är det fint! Hurra!
Och riksdag och regering och statsråd står i främsta ledet för att hylla och fira inte bara tryckfriheten utan också den offentlighetsprincip det beslutades om år 1766, för den handlade ju inte bara om tryckfrihet utan också om offentlighet – som en del av tryckfriheten.
Det är fint i högtidstalen – men hur förvaltar vi detta 250 år senare?
Inte så bra. Sekretessen breder ut sig. Inga drakoniska ändringar, men lite sekretess här och lite sekretess där.

Det senaste exemplet är den ändring i Offentlighets- och sekretesslagen (2016:501) som trädde i kraft den 1 oktober i år och som fick Sveriges Domstolar att i ett pressmeddelande (2016-09-30) närmast triumferande utropa (http://www.domstol.se/Om-Sveriges-Domstolar/Sveriges-Domstolars-pressrum/Nyheter-och-pressmeddelanden/Starkt-integritetsskydd-for-misstankta-och-malsagande/): ”Ändringen innebär att rätten för allmänhet och massmedia att ta del av vissa personuppgifter kommer att begränsas.”

Och lagmannen vid Lycksele tingsrätt, Erik Sundström, spädde i samma pressmeddelande glatt på med att: ”När en journalist från och med den 1 oktober kontaktar oss på Sveriges domstolar för att begära ut handlingar i samband med att offentlig försvarare utses, kommer vi inte längre att lämna ut personuppgifter utan prövning,”
Jaha.
Men hallå. Det är något som inte stämmer här.
Å ena sidan det av statsmakten uppburna hyllandet av offentligheten, å andra sidan en återkommande strävan – påhejad av domstolar och myndigheter – att begränsa densamma.

Om man frågar 100 politiker om de är för eller emot Offentlighetsprincipen, så kommer alla 100 att svara att de är för Offentlighetsprincipen.
Men med detta sagt, sådär i princip, så är det likafullt så lätt att välja bort offentligheten till förmån för något annat, nog så behjärtansvärt, intresse, till exempel personlig integritet.
Problemet är då bara att man samtidigt väljer bort offentligheten och yttrandefriheten.

Och här börjar det nu bli dags att sätta ner foten.
Offentlighet eller sekretess?
Insyn eller hemlighetsmakeri?
Vill staten, regeringen och riksdagen på allvar stå upp för Offentlighetsprincipen räcker det inte med fina tal i högtidssalongerna utan då får man faktiskt också stå upp för den i praktiken.
Så här långt imponerar det inte.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Är du rädd för att det ska börja brinna hemma?

Loading ... Loading ...