Från Kastrup till Metron och så bussen till Holmen. Juanjo Passo är på väg. Foto: Yvonne Erlandsson
Operan på Holmen är en inspirerande arbetsplats. Juanjo Passo anländer i god tid inför dagens repetitioner. Foto: Yvonne Erlandsson
Assisterande dirigent Roubert Houssart i samtal med Juanjo Passo. Foto: Yvonne Erlandsson
Koncentration. Snart börjar dagens repetitioner. Foto: Yvonne Erlandsson

”Min bandoneon har gett livet dynamik”

Strax innan klockan nio hoppar Juanjo Passo på tåget vid Triangeln i Malmö med sin instrumentväska i ett stadigt grepp. En knapp timme senare är han framme vid Operan på Holmen och tar hissen ner till repetitionssalen.
– Kan du tänka dig, den här salen ligger under vattnet, berättar han medan vi letar oss fram till hans plats vid sidan av pianot.

Läs mer: Mahagonny växer fram på operan

Musikerna börjar droppa in och värma upp, Bandoneon och mandolin får chansen att repetera lite själva innan alla andra är på plats.
Juanjo Passo fick frågan om han ville vara med och spela i Mahagonny efter att någon tipsat den köpenhamnska operan om honom.
– Jag berättade att det var första gången jag arbetar med en dirigent. Men jag tackade ja när jag sett materialet, jag tyckte det var spännande att pröva, säger han.

Att jobba med Det Kongelige Kapel är en annorlunda upplevelse för Malmömusikern.
– För mig är det en dynamisk och stark orkester, som spelar med sådan pondus. Det är jättelärorikt att komma och spela med dem. Dirigenten Julien Salemkour dirigerade också Syrian Expat Orchestra på Malmö Live och hans chef är Daniel Barenboim, säger Juanjo med stor ödmjukhet för det sammanhang han hamnat i.

Weils musik bjuder på olika klanger och det blir väntetid för många av musikerna. Juanjo Passo har en liten solistdel tillsammans med mandolin och sångare i andra akten. Lite, men lätt är det inte, förklarar han
– Ibland undrar jag hur Kurt Weill tänkte när han skrev för det här instrumentet i det här sammanhanget. Det känns som om det är skrivet på ett ironiskt sätt, jag tror han tänkte dragspelsljud i en bandoneon. När det gäller tvåstämmighet och legato tror jag att, kanske i en annan fingersättning, det hade legat bättre i ett annat instrument. Det tycker jag personligen. Det finns två olika typer av bandoneon och när Weill skrev det här användes inte den här typen. När man spelar nu finns inte vissa toner i höger hand. Jag tror jag måste tänka dragspel och jag får inte tänka tango alls. Det blir ett nytt sätt att tänka, säger Juanjo Passo.

Han tycker om utmaningar och har gjort fler utflykter i nya musiklandskap med sin bandoneon på sistone. Han var med i bandet som spelade taizémusik i Domkyrkan under påvebesöket.
Den egna tangoklubben, besök på Womex-mässan i Santiago de Compostela och flera andra spelningar, bland annat i Stockholm, har också gjort att kalendern varit mer än fulltecknad den senaste tiden.
– Bandoneonen har gett en dynamik i mitt liv som jag inte ens kunnat drömma om. Bitvis har det blivit väl intensivt. Att spela för kungen och kulturminister, påven och statsministern är jättestort. Och samtidigt ser jag hur mycket man kan förändra instrumentet. Man kan inte bara spela tango och till dans – och det är spännande, säger Juanjo Passo.