Doktor Mikael Fabri blev 79 år gammal. PRIVAT BILD

Blickade alltid uppåt och framåt

Doktor Mikael Fabri, har hastigt avlidit i sitt hem i Johannesburg i en ålder av 79 år. Närmast anhöriga är sönerna Michael och Henrik och barnbarnen Fredrika, Viktor och Filip.
Han föddes i Retság, Ungern, son till ett småbrukarpar vars gård konfiskerades av den stalinistiska regimen. Hans mor kom att leva 105 år och var därmed Ungerns då äldsta kvinna.
Skolgången inleddes vid Retságs lutherska småskola. Som 11-åring blev han antagen som elev på en statlig internatskola och lämnade då föräldrahemmet för gott, bortsett från lov. Han tog studentexamen 1955 som Balassi Bálint Gimnáziums bästa elev. Som toppstudent blev han anvisad att studera i Moskva vid teknisk högskola, något han avböjde och sökte sig istället till litteraturstudier vid Universitetet i Budapest.

1956 drogs han in i studentrevolten mot den Sovjetiska ockupationen och flydde som 200 000 andra ungrare. Av en tillfällighet hamnade han på en buss till Sverige och inhystes på Ramlösa brunn, som då var flyktingläger.
Efter att under våren 1957 försörjt sig som lantarbetare påbörjade han hösten 1957 studier vid dåvarande Veterinärhögskolan i Stockholm. Han försörjde sig under studietiden som diskplockare och servitör på Berns salonger, samt som läxhjälp.
Efter avlagd veterinär kandidatexamen blev han medicinstudent i Lund 1959.

Han var ledamot av Värmlands nation och blev en mycket framgångsrik bordtennisspelare i Akademiska föreningens tävlingar.
1969 blev han medicine licentiat vid Lunds universitet och legitimerad läkare. Med tiden blev han dubbelspecialist i kirurgi och medicin.
Han gifte sig 1962 med läraren Eva Åstrand, född i Hästveda och de fick två söner.
Efter tjänstgöring under tre år vid Kvinnokliniken i Kristianstad öppnade han egen mottagning i Malmö och bedrev där praktik i 15 år. Parallellt med detta tjänstgjorde han på Malmö allmänna sjukhus.

Hans enkla princip var att varje dag arbeta till dess väntrummet var tomt, oavsett hur många som satt där.
Sommartid vistades han oftast i sommarhuset i Skateholm, annars var bostaden villan i Höllviken och sedermera bildhuggaren Axel Ebbes Villa Clythia i Hököpinge kyrkoby.
Han gifte senare om sig med sjuksköterskan Eva Egly. De träffade på Malmö allmänna sjukhus och arbetade även ihop på hans privata mottagning.
Äktenskap varade till hennes bortgång för några år sedan.

Efter åren i Malmö och fram till pensioneringen, fortsatte han sin läkargärning i Johannesburg, Sydafrika, som traumakirurg. Hans medicinska intresse inriktades på svåra kniv- och skottskador, där han utvecklade en egen metodik för att rädda liv på de som blivit skadade i själva hjärtmuskeln eller angränsande kärl.
Bland patienterna i kåkstäderna blev han något av en legend och många nyfödda fick namnet Fabri. SVT:s Marika Grieshel skildrade i ett tv-reportage hans arbete bland de mest utsatta offren för våldet.

Efter pensioneringen arbetade han många år som fartygsläkare på norska Royal Carribean Cruise Lines och åtföljdes då av sin fru.
Han varvade detta med jobb som hyrläkare i Sverige, Norge och Storbritannien och förblev yrkesverksam in i det sista.
Han största intresse var afrikansk storviltjakt, poesi, litteratur och historia, samt schack, sällskapsliv, idrott och gastronomi.
Han glömde aldrig sitt ursprung och hans kärlek och stolthet över ungersk kultur, musik, mat, språk och litteratur förblev stor.
Sedan skoltiden kunde han alltjämt recitera alla dikter av nationalpoeten Vörsösmarty utantill.
Han var en synnerligen rikt begåvad och varm människa, med en exceptionell arbetskapacitet och aldrig sviktande optimism, energi och charm.

Det fanns dock under ytan en sårbarhet, tillbakadragenhet som bara de närmaste ibland kunde ana.
Han kunde vara omåttligt generös mot sina vänner och oss barn och barnbarn och det är dessa stunder vi minns allra mest, när ingenting sparades för att glädje de som stod honom närmast.
Han blickade alltid framåt och uppåt, aldrig bakåt. Hans favorituttryck kom att bli hans livsfilosofi: ”Mot nya djärva mål”.