Simon Fors har skådat fågel på allvar i fem år. Foto: Håkan Jacobsson
Det var den här bilden av tundrasparven som skickades över till en kontakt i Kanada, där den genast kändes igen. 8Foto: Simon Fors
Tundrasparven satte Staffanstorp på kartan. Fågelskådare från när och fjärran drog till Torreberga, och fågeln var inte svår att få se. Foto: Håkan Jacobsson

Han upptäckte sensationell besökare

Förra lördagen fick Simon Fors uppleva det som alla fågelskådare drömmer om: han hittade en art som aldrig förut synts i landet, eller ens Europa. Det var nästan så han mådde illa av spänningen.

Profilen
Namn: Simon Fors
Ålder: 29 år
Yrke: Civilingenjör
Familj: Sambo Hanna, katten Morris.
Bor: Radhus i Dalby
Aktuell: Var den som hittade tundrasparven på Torreberga ängar förra lördagen, den 12 november. Den var kvar i en vecka, sågs senast fredagen den 18.
Tundrasparv: Heter Spizelloides arborea på latin. Den häckar i Alaska och norra Kanada, övervintrar i USA och södra Kanada. I sina hemtrakter är det ingen ovanlig fågel, men den har alltså aldrig setts i Europa förr.

Till Torreberga ängar styr Simon Fors kosan någon gång varannan vecka. På Naturskyddsföreningen Skånes hemsida beskrivs den som en av Skånes bästa men samtidigt mest okända fågellokaler. Vilket på sitt sätt kan synas lite märkligt, eftersom området är både lättillgängligt och ligger nära stora befolkningscentra som Malmö och Lund.
Här finns ganska mycket att uppleva, vare sig man är intresserad av växter, insekter eller fåglar.
Det är det senare som gäller för Simon Fors. Han är 29 år, men det var inte förrän 2011 han började skåda fågel på allvar.
– Jag har ju ett allmänt naturintresse från början. Jag var mycket ute med familjen när jag var liten.
Han växte upp i Dalby och hade flyttat till Lund, där han läste till civilingenjör. Tog en tillvalskurs i biologi.
– Föreläsaren kunde inte sluta prata om fåglar – alla exempel han använde handlade om fåglar. Många tyckte nog att det var lite störigt; jag tyckte det var fascinerande.
Det blev lite av en katalysator. Simon Fors köpte en handkikare och började fågelskåda så smått.
– Jag gick ofta till Botaniska trädgården. Det är rätt många skådare som går dit, visade det sig när jag gick där med min kikare. Där fanns många att snacka med.
På nätet finns ett rapportsystem för fågelobservationer och där började Simon Fors lägga in vad han sett. Och det var faktiskt tack vare ett misstag som han kom i kontakt med det mer intensiva skådarkollektivet,
– Jag hade rapporterat att jag sett en stäpphök, en hona – det var ju en blå kärrhök.
Men en kände igen namnet och hörde av sig. Inte för att rätta, men för att berätta att de varit kurskamrater.
– Det gjorde att jag kom in i det där lite yngre gänget av fågelskådare. De tog mig under sina vingar; de flesta var ju mycket mer erfarna än jag.
Bland annat fick han uppleva det som kallas drag. Det är när skådare från när och fjärran söker sig till en plats där en sällsynt fågel upptäckts.
– Jag kommer ihåg atmosfären på det första draget, Det var en isabellastenskvätta på Kullen, vi var en buss med folk som åkte dit.
Föga anade han då att han själv skulle orsaka ett av de större dragen på senare år.
Sedan en tid är han återflyttad till Dalby. Sambon Hanna hade fått arbete där, så det föreföll praktiskt.
Förra lördagen var städdag hemma, berättar han, och hans närvaro hemma var lite – överflödig. Han begav sig ut under löfte om att vara tillbaka inom en och en halv timme – sedan skulle de åka och handla presenter till Fars dag.
Han skådar nästan bara i Staffanstorps kommun; för en så kort tur stod valet mellan två ställen: Kannikdammen upp mot Lomma eller Torreberga ängar. Det blev det senare, det är ju närmre Dalby.
Han parkerade bilen och traskade nerför vägen mot dammarna. Hade väl hopp om att se spetsbergsgås eller varfågel, som han saknar på sin Staffanstorpslista. Han hittade inget nytt, men hade ändå en fin stund i det soliga förvintervädret.
– Klockan var lite över 12. Jag hade fått ett sms från min sambo, som undrade om jag var på väg hem.
Jo, det kunde vara dags, tyckte han och började röra sig mot bilen.
– Jag fick se en liten fågel i ett träd. Den kom riktigt nära.
Ljusförhållanden – och just närheten – gjorde att det först var lite svårt att se fågeln bra i kikaren.
Något med fågeln verkade obekant. Han snabbscannade sin hjärna för att försöka komma på vad det kunde vara för en sparv. Han tog några bilder, men kom ingen vart – att det skulle röra sig om en art som hör hemma på andra sidan Atlanten fanns över huvud taget inte i tankarna.
Han stretade vidare och lyckades få några fler bilder; fågeln var lyckligtvis rätt oskygg.
Han ringde upp en skådarkompis och skickade en bild till honom. Efter ett tag ringde kompisen tillbaka:
– Det är en amerikansk sparv! Du måste stanna där!
Kompisen hade skickat bilden vidare till en kontakt i Kanada, som inte tvekade om vilken art det handlade om.
Nu hade Simon Fors börjat få upp puls och spänningen blev närmast olidlig.
– Det var faktiskt lite obehagligt, jag mådde nästan dåligt.
Så han skrämde verkligen upp sambon när han ringde hem och med pressad röst sade att han inte kunde komma hem för att det hade hänt något.
Kompisar anlände och gemensamt lyckades de lokalisera fågeln igen. Strax före klockan ett kunde de larma ut den och det blev starten på ett massivt drag. Inom en timme var ett femtiotal personer på plats, sedan stötte fler till fram till mörkrets inbrott.
I gryningen på söndagen var många förväntansfulla skådare på plats; fågeln var samarbetsvillig, och var så även de närmast följande dagarna. Det soliga, vindstilla vädret under helgen gjorde att det inte blev så strapatsrikt för skådarna, som kom från lång uppåt landet, liksom från Danmark och säkert också norra Tyskland.
Hösten 2013 blev Simon Fors färdig civilingenjör. Sedan arbetade han ett år med sin far, som är snickare innan han via ett bemanningsföretag började på Eon, först i Hässleholm, sedan i Malmö. Där är han numera fast anställd, arbetar med att planera regionens elnät.
Och att han är fågelskådare visade sig vara ett plus.
– Det finns oerhört många skådare på Eon. Jag blev väldigt väl omhändertagen.
I jobbet har han också kontakt med fågelskådare, deras föreningar. Elledningar har inverkan på fågellivet och det måste tas i beaktande i planeringen.
Vi måste förstås fråga vilken drömbild han har målat upp för sig nu, när han redan har förverkligat det alla fågelskådare drömmer om. Men han lever fortfarande i den här drömmen.
Fokus nu får kanske snarare läggas på att fixa den där Fars dagspresenten han skulle ha köpt förra lördagen.

Profilen
Namn: Simon Fors
Ålder: 29 år
Yrke: Civilingenjör
Familj: Sambo Hanna, katten Morris.
Bor: Radhus i Dalby
Aktuell: Var den som hittade tundrasparven på Torreberga ängar förra lördagen, den 12 november. Den var kvar i en vecka, sågs senast fredagen den 18.
Tundrasparv: Heter Spizelloides arborea på latin. Den häckar i Alaska och norra Kanada, övervintrar i USA och södra Kanada. I sina hemtrakter är det ingen ovanlig fågel, men den har alltså aldrig setts i Europa förr.