Låt inte hatarna vinna

Kom­mu­nal­rådet Pierre Es­björns­son (S), i Skurup lämnar sitt po­li­tiska upp­drag ef­ter att ha blivit ut­satt för ett brand­at­ten­tat i sitt hem. På fa­saden till huset hade nå­gon sprejat na­zis­tiska sym­boler.
Vi har allt­så na­zister som skrämmer och hotar po­li­ti­ker i vårt land och kan lyckas med sitt upp­såt att tysta en po­li­tisk röst. Det är inte en en­gångs­fö­re­te­el­se, många hotas men alla hot går lyck­ligt­vis inte till hand­ling. Dock är en enda män­ni­ska som be­gränsas i sin de­mo­kra­tiska gär­ning ett fall för myc­ket i ett land som vill kalla sig de­mo­kra­tiskt och rätts­sä­kert.
De na­zis­tiska rö­rel­serna i Sve­ri­ge är öp­pna med sitt bud­skap, ett bud­skap som grundas i hets mot folk­grupp, ändå tillåter vi dem att mar­schera på våra ga­tor.
Ytt­ran­de­fri­heten är vid och bred och det ska den vara, men den ska inte ge ut­rym­me åt dem som vill be­gränsa män­ni­skors fri­het, hetsar mot folk el­ler an­vänder hot och våld som ar­bets­me­tod.
Hat och hot ska tas på all­var. Här råder in­gen tvek­sam­het. Här finns en gro­grund vi alla kan vara med och be­kämpa och det handlar om vad man tillåter i det dag­liga sam­talet.
Det är i dag helt ac­cep­ta­belt att sprida för­akt gent­emot po­li­ti­ker och jour­na­lister. Of­tast sker det­ta i ano­nyma kom­men­tarer men ock­så i sam­man­hang där of­fent­liga per­soner med­verkar.
Om man be­mö­ter sak­lig kri­tik och grans­kning ge­nom att ifrå­ga­sätta grans­ka­rna istäl­let för att be­mö­ta sak­frå­gor, då bi­drar man ock­så till ett för­akt mot jour­na­lister som lätt kan spinna iväg.

Att begå brott mot sam­häl­lets grund­läg­gan­de de­mo­kra­tiska funk­tioner är att begå brott mot själva de­mo­kra­tin. När syf­tet är att tysta nå­gon och hindra hen att ut­fö­ra sitt de­mo­kra­tiska ar­be­te måste det be­dömas som all­var­liga brott även om in­gen kommer fy­siskt till skada.
Att hindra am­bu­lanser och po­liser på upp­drag för att rädda liv el­ler ut­reda brott måste ses som ett så all­var­ligt brott att in­satser måste kun­na göras di­rekt. Det går inte att vänta på att sam­häl­ls­klyf­tor ska slutas el­ler att utan­för­skap och seg­re­ga­tion ska sluta ex­i­stera el­ler vad man nu har för ur­säkt el­ler för­klaring till den­na brotts­lig­het.
Både Cen­ter­par­ti­et och Mo­de­raterna har för­slag i den rik­tningen, skärpta straff och mer re­surser till fö­re­byggande ar­be­te.
I de om­rå­den där sten­kas­ta­re och bil­brän­na­re re­gel­mäs­sigt åter­kommer måste den po­li­si­ära när­va­ron öka. Inte bara när det händer sa­ker utan som en na­tur­lig del i var­dagen. I fö­re­byggande syf­te.

Som en­skild per­son kan man bi­dra till att minska spri­dningen av hat ge­nom att göra sin röst hörd, säga emot, stödja per­soner som ut­sätts ge­nom att skriva upp­muntrande kom­men­tarer som mot­vikt. Ge­nom vår tystnad ger vi hatet fritt spel­rum.
Många tänker att ”det inte är nå­gon idé” att an­mäla el­ler säga emot per­soner som sprider hat och lögner i so­ci­ala me­di­er och kom­men­tars­fält.
Men vem har be­stämt det? Klart det spelar roll om vi som inte hatar säger emot, bi­drar med in­lägg så att ha­ta­rna för­svinner i mängden el­ler in­ser hur en­samma de är med sitt hat.
Om du ändå är där, gör din röst hörd.
Väljer du att vara tyst är det ditt val, in­gen an­nans.

Dagens fråga

Längtar du efter den första snön?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar

×