Lekfull julkonsert med Hesslekören

Hesslekören är ett alltid lika säkert kort i den lokala julunderhållningen. Gammalt och nytt blandas på ett noga avvägt sätt. Gästsolister och kör anpassar sig framgångsrikt till varandra vilket skvallrar om ett noggrant repetitionsarbete under il maestro Ingvar Albihns ledning.

Den här gången lekte kören kurragömma med publiken och intog konsertlokalen via ingången till åskådarplatserna varefter de stående hos publiken sjöng det klassiska körverket De babyloniska fångarnas kör.

Gästsolist denna gång var före detta hässleholmaren och vinslövsbon Fredrik Lexfors. Med sin bakgrund som rutinerad musikalartist visade han upp en stor bredd i sitt artisteri från musikaliskt clowneri över melodier i Les Misérables till julens andliga visskatt.

Vi utnämner hans, Sofia Sandberg-Albihns och Anders Albihns solistinsatser i ”One day” ur Les Misérables till konsertens höjdpunkt i konkurrens med extranumret Leonard Cohens ”Halleluja”.

Hesslekören gör numera värdiga och precisa tolkningar av julens klassiska verk. I Betlehems stjärna stiger klangen från sopranerna mot konsertsalens tak i den jublande hyllningen till den nyfödde fursten och frälsaren.

Det symfoniska tonspråket är lika tydligt i O helga natt men kanske skulle dess triumfatoriska budskap förstärkts om pukorna tillåtits accentuera det jublande crescendot.

I konsertprogrammet ska även nämnas en kär återkomst i Vi tänder ett ljus i advent med dess medmänsklighet i texten, en rivig och rockig avstickare i form av ”River Deep, Mountain High” med den andra solisten Sofia Sandberg-Albihn, ”Bring him home” med Fredrik Lexfors, även detta senare stycke hämtat ur Les Misérables samt Låt din stjärnas ljus framfört av det unga solistlöftet Louise Ljunglöf.

Publiken skulle inte tåla ett uteslutande av Hallelujakören ur Messias av Händel eller av Friedrich Eberhardts lågmälda men uttrycksfulla uppläsning av julevangelist medan körens Stilla natt tonar ut i bakgrunden.

Kanske är det i avsnitten lugna vackra hymner där kören med sin precision och lugna reflektion i utförandet kommer allra bäst till sin rätt. Ett sådant exempel var Nattens hymn av Tomas Boström/Gregg Sewell.

Som alltid är Anna Wanselius med sin uttrycksfulla tvärflöjt, Jonas Rydströms lyriska klanger i trumpet och flygelhorn, Fredrik Perssons följsamma basspel och Jörgen Grahns precisa taktmarkeringar i slagverket en fröjd att höra.

Liksom Ingvar Albihns humoristiska presentationer och piruetter på hans enmansorkester till klaviatur.