”Jag kommer att ta det lugnt, inte stressa igång för att börja tävla”, säger Elise Malmberg som äntligen tränar lätt igen efter fotskadorna. Foto: TT

Glädjen viktigast för Elise

I ett år och fyra månader har Elise Malmberg varit borta från fri-idrottsarenan.
En skadad sena i foten följdes av en stressfraktur.
Nu skymtar Brobytjejen äntligen en strimma ljus i tunneln som har varit lång och mörk att ta sig igenom.

Elise Malmbergs
2015-2017
Mars 2015. SM-guld på 400 meter med 53,88 (bästa inomhustiden av en svenska på tre år). Persar med 53,81 i EM-debuten.
Juni 2015. Springer 400 meter häck på 57,81 – bästa svenska tiden sedan 2011.
Juni 2015. Krossar perset på lag-EM i ryska Tsjeboksary, springer på 56,06 och klarar VM-kvalgränsen.
Juli 2015. Tar sensationellt guld på U23-EM i estländska Tallinn med nya perset 55,88 som är fjärde bästa svenska tiden genom tiderna.
Juli 2015. Mellanlandar i Hässleholm där hon ställer upp i Haisspelen.
Juli 2015. Debuterar i Diamond League med en åttondeplats.
Augusti 2015. SM-guld på 400 meter häck.
Augusti 2015. Tar sig till semifinal på 400 meter häck i VM i Beijing.
September 2015. Kämpar sig till seger i Finnkampen men samtidigt går foten, som har krånglat under en längre tid, sönder. Tvingas hoppa på kryckor i sju veckor.
Januari 2016. Avstår innesäsongen på grund av fotskadan.
Maj 2016. Den planerade säsongsdebuten ställs in.
Juni 2016. En stressfraktur upptäcks i foten.
Januari 2017. Tränar lätt igen efter ett år och fyra månaders frånvaro från tävlingsbanan.

Elise Malmberg kan inte låta bli att skratta när hon beskriver sin fysiska status.
– Jag känner mig som en motionär just nu, säger 21-åringen.
Med Malmberg-mått mätt är det förstås så. Hon är inte i närheten av den nivå där hon befann sig när foten kraschade på Stockholms Stadions upplopp. Hon spurtade visserligen hem segern i Finnkampen på 400 meter häck – distansen som Elise Malmberg gjorde till sin under 2015 – men sedan dess har hon inte kunnat tävla.

Signalerna hade funnits där ett bra tag men när man vinner U23-EM, går till semifinal på VM och levererar ofattbara pers har öronen svårt att lyssna.
– Jag hade haft problem med min högerfot i nästan fem år. Därför var det svårt att veta att jag gick över gränsen. Först trodde man ju att det var hälsporre och då var det lite ”ta de här tabletterna och spring”. Ingen försökte stoppa mig heller.
Alltså fick foten ta till brösttoner för att göra sig hörd.

När senan väl var läkt åkte Elise på ett nytt bakslag med en stressfraktur på ovansidan av samma fot. Och rehabandet fortsatte.
Stressfrakturen var läkt i augusti men ändå plågades hon av smärtor i foten.
– Jag hade fortfarande jätteont men ingen visste vad problemet var. Det kan ha varit så att de små musklerna kanske inte fattade att skadan var läkt. Jag fick två kortisonsprutor i början av november och för en månad sedan började det kännas bättre.

Handen på hjärtat, hur många gånger har du tänkt ”nu skiter jag i det här”?
– Jag vet inte. Det har nog hänt några gånger ändå.

Den 21-åriga Brobytjejen har påbörjat en utbildning till ingenjör i elektroteknik på universitetet i Växjö. Och suget efter friidrotten finns kvar.
– Men jag har ingen aning om när jag kommer att vilja tävla. Jag är bara tacksam att jag kan cykla till universitetet, gå och handla och träna varannan dag utan att det gör ont.

Hur mår foten?
– Just nu ganska bra faktiskt. Sedan en månad tillbaka känns den rätt så okej. Jag har inte ont men blir stel, så jag försöker jobba upp rörligheten.

Hur tränar du?
– Jag tränar varannan dag, ungefär en halvtimme uthållighet med antingen cykel, rodd eller crosstrainer och så styrka i en timme. Sedan cyklar jag en halvmil till universitetet varje dag för att få lite extraträning, förklarar Elise som tränar både i Växjö och med moderklubben Hässleholms AIS.

Vågar du tänka framåt eller tar du det dag för dag?
– Det är ganska mycket dag till dag. Jag skulle kunna springa nu, det skulle inte vara något problem, men jag känner mig ganska otränad. Jag har inte bestämt när jag ska springa. Det kommer när det kommer.

Var det extra jobbigt att försöka komma tillbaka från skada med de OS-förväntningar som omgav dig?
– Ja, jag insåg ganska snabbt att det inte skulle gå men alla frågade om det hela tiden. Många runtomkring ville att att jag skulle igång och jag gick i fällan en gång till. Det var kanske därför jag fick stressfrakturen.

Elise ökar på träningsdosen med viss försiktighet.
– Jag får vara mer vaksam på tecken. Sedan kan jag ju inte sluta träna för att det gör lite ont heller men jag kommer inte att riskera att det blir likadant igen. Det har varit jättejobbigt att inte kunna leva ett helt vanligt liv, att inte kunna gå till affären. Det känns inte alls bra när man bara är 21, att inte ens kunna gå ut och gå.

Är din tanke att du ska komma tillbaka på elitnivå?
– Ja, så tänker jag i alla fall. Bara det inte gör ont för då är det inte kul.

Elise Malmbergs
2015-2017
Mars 2015. SM-guld på 400 meter med 53,88 (bästa inomhustiden av en svenska på tre år). Persar med 53,81 i EM-debuten.
Juni 2015. Springer 400 meter häck på 57,81 – bästa svenska tiden sedan 2011.
Juni 2015. Krossar perset på lag-EM i ryska Tsjeboksary, springer på 56,06 och klarar VM-kvalgränsen.
Juli 2015. Tar sensationellt guld på U23-EM i estländska Tallinn med nya perset 55,88 som är fjärde bästa svenska tiden genom tiderna.
Juli 2015. Mellanlandar i Hässleholm där hon ställer upp i Haisspelen.
Juli 2015. Debuterar i Diamond League med en åttondeplats.
Augusti 2015. SM-guld på 400 meter häck.
Augusti 2015. Tar sig till semifinal på 400 meter häck i VM i Beijing.
September 2015. Kämpar sig till seger i Finnkampen men samtidigt går foten, som har krånglat under en längre tid, sönder. Tvingas hoppa på kryckor i sju veckor.
Januari 2016. Avstår innesäsongen på grund av fotskadan.
Maj 2016. Den planerade säsongsdebuten ställs in.
Juni 2016. En stressfraktur upptäcks i foten.
Januari 2017. Tränar lätt igen efter ett år och fyra månaders frånvaro från tävlingsbanan.