Annons

Mitt första möte med stjärnan

krönika Det var en vacker sommardag i slutet av 1950-talet.
Hässleholm • Publicerad 7 mars 2017 • Uppdaterad 25 november 2021

Det var en vacker sommardag i slutet av 1950-talet. Hemma på gården, sex kilometer från Hästveda samhälle, höll far och hans medhjälpare på att renovera och bygga om den gamla boningslängan.

Annons

Detta var första gången jag såg artisten och sångerskan Sonja Ester Stjernquist på nära håll och första gången jag pratade med henne. Hon var då bygdens första riktiga kändis. En etablerad artist.

Det var hårda tider i samhället då. Livet i Långaröd bjöd inte på något överflöd. Båda föräldrarna gick borta hos andra bönder och gjorde dagsverken. Sonja följde redan som mycket ung med mor Hanna ut på jobb – både på åkrar och på torvmossar. Elva år ung fick minstingen i familjen sedan komma till sin äldsta syster i Malmö. Där blev det studier på kommunala mellanskolan. Sonja Stjernquist hade ärvt sång- och musiktalangen av sin far Nils. Detta tillsammans med en stark vilja och framåtanda samt en aldrig sinande arbetsglädje efter sin mor Hanna gav henne bra förutsättningar.

Allting gick väldigt snabbt. I tonåren kom den ena framgången efter den andra: sångjobb , folkparkerna, film, resor med mera. Redan vid 15 års ålder spelade hon med i sin första film, ”Trav, hopp och kärlek”. Operett blev senare henne specialitet. Det blev jobb på Oscars i Stockholm, i Oslo, i USA och så vidare. Sonja från lilla Långaröd blev en etablerad stjärna och kändis, men hon glömde aldrig sin kära hembygd. Stjernquist prydde många veckotidningsomslag.

Bertil Nilsson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons