Hur går det i år?

Och vet du vad? Detta är första gången under alla mina år som fotograferande mellojournalist som jag dessutom skriver ett par rader text. Jag brukar sitta i Malmö eller någon annanstans i Sverige tillsammans med kollegorna Yvonne Erlandsson och Pernilla Ekdahl. De skriver texterna och jag tar bilderna.

I år kunde de tyvärr inte följa med upp till Stockholm och därför sitter jag här själv och försöker kombinera några fotografier med ett par rader text. Även om jag har varit på Melodifestivalen de senaste tio (?) åren så upplever jag 2017 som ganska annorlunda. Kanske har det att göra med det faktum att jag inte bara kikar in genom kameran utan även måste lyssna på musiken.

I torsdags satt jag på Friends Arena från klockan 12.00 till 21.30. Det var nog första gången någonsin som en hel dag har passerat på det här viset. Inga bilder behövde skickas eftersom allt går i tryck först dagen efter. Jag hade kamerorna i knät och satt och såg mig omkring för att försöka fånga de skrivande journalisternas känsla. Det intressanta i det hela är att de alla sitter med en dator i knät och skriver texter samtidigt som artisterna framför sina melodier. De kanske inte ser vad som utspelas, men de hör ju så klart.

Förmodligen är det inte helt lätt för artisterna heller. De lyssnar på direktiven de får och flyttar sig allteftersom för att det ska bli den bästa kameravinkeln. Denna dag har scenkläderna ännu inte åkt på, de sparas till finalen, men i övrigt ser numren ut att sitta som de ska. Man har rutin på det hela vid det här laget. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över vad alla tolv egentligen tänker när de står där. Tänker de på sin mamma? På alla miljoner som kommer att titta på dem? Eller är det bara fullt fokus?