Marie Andersson, polis

”Vi väntar tyvärr på den första skjutningen”

HÄSSLEHOLM – Klimatet är hårt och kriminaliteten går allt lägre ner i åldrarna.
Marie Andersson är en av två ungdomsutredare hos polisen i Hässleholm. Och hon är orolig. Mycket orolig.

Hon berättar att det i dag handlar om killar i 12-13-åldern beväpnade med knivar och knogjärn. Det gjorde det inte för tio år sedan.
Hon berättar om skjutvapen som är i omlopp. Om narkotika som säljs på skolor i mycket större omfattning än för tio år sedan. Om föräldrar som inte vill inse att deras barn är i farozonen och tar ansvar utan som istället väljer att se mellan fingrarna.
Om en uppsjö av anmälningar mot lärare av föräldrar som håller sina barn om ryggen Det var ovanligt för tio år sedan.
Hon berättar om en skola som inte kan styra upp situationer med stök bland eleverna, som polisanmäler varje enskild händelse. Händelser som inte går att utreda för att det inte finns resurser. Det var också ovanligt för tio år sedan.

Hon berättar om ett samhälle i gungning där ungdomar pekar finger åt polisen och struntar i vad lärare och rektorer säger.
Hon berättar om en utveckling med ett hårt klimat som samhället verkar stå handfallen inför.
Marie Andersson är inte bara oroad utan känner också medlidande med de ungdomar som i dag står utanför samhället och som i brist på självkänsla och trygghet hittar en slags tillhörighet i gängen med likasinnade.

– Jag har haft unga grabbar framför mig som säger ”Jag räknar med att få en kula i huvudet för så är det i det här kretsarna”.
– Man kan ju hoppas att skjutningarna av det slag vi ser i dag håller sig till storstäderna, men det finns folk här som inte skulle banga. Vi väntar tyvärr på den första skjutningen.
Något som också blivit allt vanligare i brottsliga sammanhang är att äldre killar utnyttjar de som är under 15 år och alltså inte straffmyndiga.
– Då kommer de undan. För dem som är under 15 år hamnar ju hos socialen, och soc har man ingen respekt för. Men de har ändå mer respekt för soc än för polisen, fortsätter Marie Andersson.
– För i det sammanhanget kan polisen inget göra eftersom de inte är straffmyndiga. Och det vet de om.

I dag filmas ofta övergrepp och misshandelsfall för att läggas ut på sociala medier.
Marie Anderssom berättar om en kille i 13-årsåldern som blev misshandlad av ett gäng på fyra, fem killar. Också de under 15 år.
De överföll honom i gången under en av läktarna. under Sportlovscupen i Qpoolen. Tryckte två fingrar mot halsen på honom, slängde ner honom på marken, slog och sparkade honom. Och filmade för att lägga ut filmen på social medier. Det gjordes en polisanmälan. Ärendet utreddes av polis och lämnades sedan till socialen.
–Vad det ger för signaler till förövare och till offer, säger Marie Andersson och menar att lagstiftningen inte hänger med i den snabba utvecklingen. Både när det gäller sociala medier, men också när det gäller hantering av unga förövare.

– Kriminaliteten går allt längre ner i åldrarna, men polisen kan inte göra något eftersom man inte blir straffmyndig förrän vid 15 års ålder.
– Hot läggs ofta ut på Snapchat eller andra sociala medier. Det viftas med knivar eller vapen. Sedan försvinner bevisen och de inblandade nekar förstås.
Ett problem som också växer sig allt starkare är att allt fler inte vågar vittna.
– De är rädda. Ungdomarna är rädda för varandra. Rädda för att bli misshandlade. Föräldrarar är rädda om sina barn och vill inte heller vittna.
– Det är ett hårt klimat och vi vet inte hur vi ska bryta det, forsätter hon, men fyller själv i:
– Med rätt resurser så skulle samhället redan i förskolan kunna plocka ut barnen som hamnar i utanförskap och där gå in och stötta föräldrarna. Styra upp och hjälpa.

Just nu känner hon att hon jobbar i motvind. För tre år sedan var de tre utredare som utredde ungdomsbrott. Nu är de två. Då flöt det på. I dag går det trögare.
– De brott vi förr kunde leta bevis på måste vi släppa nu. Då kunde vi ta in folk och förhöra i mycket större utsträckning. I dag räcker inte resurserna. Och vad ger det de unga för uppfattning?!
– Jag försöker jobba med hjärtat och de jag möter känner jag ofta sorg över. Att samhället sviker. Genom att inte kunna hjälpa, men också genom att inte sätta gränser tidigt och våga utöva auktoritet som inger respekt.

Läs mer:

Dagens fråga

Följer du någon tv-serie?

Loading ... Loading ...