Från drakjakt till siffran tre

Vi har varit på drakjakt! För du visste väl att det finns drakar i Malmö? I hela norden faktiskt och säkert en massa arter i andra delar av världen också. Det är dock just de nordiska drakarna som Karin Linderoth och sir Adrian Dratt koncentrerat sig på. Den sistnämnde har gjort spanandet och dokumentationen men Karin Linderoth i Lönsboda har samlat hans fynd i en fantastisk bok. Våra nordiska drakar och konsten att spåra dem (Opal) tar faktaboksgenren på stort allvar.

Hade den så handlat om fåglar hade den fått gott betyg, men ett kittlande och outforskat ämne som drakarter blir naturligtvis något alldeles extra. Varje uppslag – några av dem utvikbara – vittnar om en kärlek till den mänskliga nyfikenheter och det mystiska i naturen. Vi har rört oss i områden som Beijers park och Bulltofta rekreationsområde när åttaåringen och jag följt anvisningarna ner till packningsdetalj och spårat drakar under glittrande vårkvällshimmel. Ändå är det inte utan att jag snarare fått urskogsvibbar och känslan av skogstjärnar och dimmiga hedar. Karin Linderoth har skapat något magiskt och boken är en perfekt sommarpresent till alla barn och vuxna som behöver drömma lite om sådant som finns trots att vi inte ser det (ungefär som Adrian Dratt).

Ytterligare en presentbok, och denna till nyblivna föräldrar, ligger i bokhögen. Stina Wirséns Du. Dikter för Nyfödingar (Bonnier Carlsen) rymmer även den magi. Livets under och den där sköra känslan som omgärdar första månaderna med ett spädbarn.

”Du vet mina ljud

Du guppar i mitt vatten

Du äger mig”

Enkla tuschstreck samlar erfarenheter från väntan, ankomst och uppväxtens avsked. Sidorna, varenda en ett konstverk, är perforerade för att rivas ut och ramas in. Många av dikterna är vackra, träffande och fulla av igenkänning. Andra hade jag kunnat vara utan när bilderna ändå talar för sig själv. Säkert kan varje förälder, oavsett hur gamla barnen är, hitta något som slår av en ton.

Ska nyfödingen själv också ha en bok i present kanske? Bonnier Carlsen har en serie som heter BabyLit© som innefattar såväl Alice i underlandet som Djungelboken i pekboksform. Den första har fokus på färger, den andra på djur. Båda är skapade av Jennifer Adams och Alison Oliver. De är fina och tanken skoj, men de hamnar lätt i genren ”pekböcker som riktar sig till vuxna” och i den är de inte så mycket att hänga i midsommarstången. Lite mer finess, en blinkning till ”unga herrarna Caroll och Kipling” kunde en väntat sig i form av handling. Istället är det en uppradning av karaktärer, då och då något citat, som visst är färg- och formglatt men ändå en rätt standardmässig pekbok.

Desto mer att säga då om Per Nilssons och Lisen Adbåges bok Tre (Alfabeta). Också den en räknebok men i helt eget slag. Snarare då att jämföra med klassikern Underliga onsdagen, full av tokigheter. Tre tar fasta på barns fascination av det nära, den egna kroppen, på nä-nu-sa-jag-fel-humorn och tillfredsställelsen i att för en gångs skull veta bäst. För inga barn har väl tre ögon? Eller rumpor för den delen. Och alla barn vill, och ska få vara den enda i sitt slag!