Uppenbar innerlighet

Sofia Karlsson har funnits där i förgrunden i den folkiga singer/songwritersfären tämligen länge nu. Kollegorna har dock inte alltid varit överdrivet generösa med hypen. Ändå har hon både vunnit Grammisar, deltagit i idel prestigfulla projekt och spelat för hyfsat fulla hus under flera år.

Därför var det inte heller mer än rätt att sångerskan fick chansen på Malmöfestivalens stora scen igår. Hon har så att säga förtjänat den rätten efter både lång och trogen tjänst. Sju fullängdare och idel samarbeten med folk som Stefan Andersson, Martin Hedneros, Svante Thuresson och Richard Wolff bär respekt med sig. Särskilt som hennes alster alltid präglats av både tidlös kvalitet och integritet.

Den här kvällen inskränkte samarbetena dock till ständige gitarristen Mattias Pérez och vännen Gustaf Ljunggren på pedal steel. Sistnämndas medverkan antydde ett visst mått av countrystuk på anrättningen, och valsiga The Longer the Waiting, the Sweeter the Kiss och covern på Staffan Hellströms tänkvärda Fanfar gavs också mycket riktigt tjusig inramning av countrysnitt.

Ingen konsert med Sofia Karlsson är dock fullständig utan någon tonsatt text av Dan Andersson. Som Du liv, hämtad från sångerskans genombrottsalbum, 2005 års Svarta Ballader, och i egenskap av öppningsnummer satte denna sång också mycket riktigt tonen för resten av spelningen. Karlsson har långt ifrån utan anledning gjort en god karriär av sin uppenbara innerlighet och värme i kombination med en tilltalande opretentiös ton. Vilket man påmindes om tämligen omgående när hon uppträdde där på festivalens största scen.