Tankeväckande teaterlek
Schimmelpfennigs text lämnar mycket öppet, både för skådespelarna att gestalta och för publiken att tolka. Det finns en mängd trådar i texten som berättar om några unga människor som fann en gemenskap för tjugo år sedan och vad som hände sedan.
Det är inte ovanligt att romanförfattare använder sig av en allvetande berättarröst. Det är mera ovanligt att dramatiker gör det. I Schimmelpfennigs manuskript är det en kör av anonyma män och kvinnor som tillsammans utgör en allvetande röst.
Först blir det en konfrontation mellan gängen, och ett litet slagsmål, men snart nog så uppstår det en gemenskap och ungdomarna förenas i en uppsluppen, livsbejakande anda. Det innebär också att det tänds en kärleksgnista. Frank förälskar sig i Leyla och kärleken besvaras.
Hur gick det sedan? Ett svar på den frågan är att tvingande sociala omständigheter har splittrat den forna gemenskapen. De bättre bemedlade har gjort sina förväntade karriärer. De har jobb som läkare, rektor, advokat och Frank har rent av blivit utsedd till inrikesminister. För förortsungdomarna har det inte gått lika lysande även om ett par av dem lyckats någorlunda inom förortens snäva ramar. Karim har till exempel blivit hyfsat framgångsrik som bilhandlare. Samtidigt finns vissa vänskapsband kvar. När Murat, gestaltad av Johannes Wanselow, som tagit över sin fars Kebabställe, hotas av vräkning så går den gamle vännen Freddie som blivit stjärnadvokat in och räddar honom. Och den vackra och smarta Leyla, som Frank blev så kär i, vad har hänt med henne? Hon jobbar som snabbköpskassörska.
TEATER