Ordlekar från vardagslivet

Till vardags arbetar Carl Sundberg, 64, som pastor i Halmstad och har tidigare varit ute på missionärsuppdrag i världen.

Men skriver gör han mer än gärna. Nu är hans fjärde bok i ordningen tryckt och klar, Ordlek.

Det började med Havsslättens folk, en fantasiroman med lokal ton, som utspelar sig i ett krig mellan folket på Bjärehalvöns höjder och människorna på havsslätten, laholmarna.

Idén fick Carl Sundberg när han drev internetcaféet Web’n Gamespot.

– Den var väldig rolig att skriva, minns författaren, som använde sig av ungdomarna på internetkaféet till huvudrollerna.

– Människor är det som är intressant för mig. Jag pratar hellre med någon än jag sysslar med annat, säger han med ett leende på läpparna.

Därefter har han följt upp med Diamanten, där den sura författaren Sven Sune Carlberg hade idétorka när det gällde vad han skulle skriva om. På kaféet såg han plötsligt en diamant i munnen på en lax. I boken följer man jakten på den rättmätige ägaren till diamanten.

I några år har han arbetat med uppföljaren till Diamanten, Fredagsklubben, där sökandet efter diamantens ägare fortlöper – men mitt i arbetet tröt skrividéerna för ett tag i Carls huvud.

– Jag skrev klart några kapitel i våras, men fastnade i fortsättningen. Jag har bara något kapitel kvar att skriva, men vad visste jag inte då, säger Carl och berättar vidare:

– Så i väntan på slutet av Diamanten, som inte dök upp i min hjärna, kände jag att en bok om året ville jag ge ut.

Idén till kortdikter kom till efter att han lyssnat på ett radioreportage med akvarellisten Nina Södergren. Under reportaget sade hon något som fastnade i Carl Sundbergs huvud:

”För att hålla igång huvudet ska man hitta på en vers varje dag.”

– Hur svårt kan det vara? tänkte jag, säger Carl Sundberg och hittade på ett eget versmått: Nio ord, grupperade tre på var rad och tre rader. De tre orden i varje rad börjar på samma bokstav.

Därefter satte han orden i rullning och tog pennan i handen.

En vårdag 2004 kom så den första kortdikten till honom.

Snöpinnar står som

röda raketer rakt

upp ur urmodern

Sedan dess har det fyllts på med ytterligare ordlekar, men målet är många fler.

– Jag har sagt att när jag kommer upp i 365 dikter så ska jag ge ut en almanacka, men det dröjer. Det har ju ändå gått 13 år, säger Carl och skrattar.

Han har trots det kommit upp till 160 ordlekar.

– Jag hämtar min inspiration från allt i vardagen. Idéerna bara poppar upp och blir till när jag sitter i bilen och tänker i min ensamhet eller sitter på ett jättetråkigt föredrag, var som helst i vardagen, helt enkelt, säger Carl Sundberg och fortsätter:

– Så fort jag kommer på något tar jag upp min mobil och skriver ner det och lägger sedan in det i datorn.

– Diktar gör jag alltid, och framför allt julverser, så är det i hela vår familj. Man skriver rim på julklapparna. En julklapp utan rim lämnas tillbaka; gör om, gör rätt, säger han med glimten i ögat.

För att fira produkten gjorde Carl ett så kallat virtu-reellt boksläpp. Tillsammans med hustrun Anne filmade de släppet på flera ställen, en gång i timmen och lade upp på nätet.

Nu när projektet är över tänker Carl Sundberg återuppta boken Fredagsklubben igen. En diamantresa som tagit sig ner till Afrika och Kongo.

Republiken Kongo ligger Carl och Anne varmt om hjärtat. Vid tre tillfällen sedan 1982 och sammanlagt under tio år har paret arbetar där som missionär och pastor i kyrkans regi.

– Det är något fascinerande med den kontinenten. Kongo är ett land vi följer med stort intresse, landets utveckling och vad som händer där. Vi har massor av kontakter där och träffar också kongoleser här i Sverige, säger han.

De har byggt ett hus nere i Brazzaville och där trivs de.

Människorna där blir man fascinerad av. Även om de har blivit av med allt de ägde och hade, flera gånger om, så ger de inte upp, säger Carl.

– Det är varmt och skönt och vi har många vänner där nere. Så vi kan lika gärna åka till Brazzaville på ålderns höst som till Thailand eller Spanien, som många andra gör, säger han vidare.

Nästa långresa till Kongo-Brazzaville blir till nästa år då han ska vara universitetslektor på ett protestantiskt universitet.

– Tanken var att gå i pension nästa år, men så dök detta upp, vilket var svårt att tacka nej till.

Om fler nya idéer till böcker föds i den miljön är oklart.

– Nu ska jag sätta mig ner och göra klart Fredagsklubben. Sedan får jag se. Det får bli en julklappsbok, säger han och ler.

– På något vis är det så att det man inte hinner, det hinner man inte, det är ingenting mer med det. Jag har ingen ångest för det. Livet är för kort för att fastna vid sådant.