Annons

Mörk pjäs som väcker frågor

Kultur och Nöje Det går att se pjäsen som en ond saga som i stort sett inte har någon annan sensmoral än ”lita inte på främlingar”.
Publicerad 15 oktober 2017 • Uppdaterad 25 november 2021

Dramat har skrivits för fyra skådespelare, ett äldre par och ett yngre. Det är en thriller i två akter och i den andra så sker en twist som är typisk för Ira Levin.

Annons

Ira Levin dog för tio år sedan vid 78 års ålder och var vid det laget erkänd som en mästare i thrillergenren. Stephen King har vid något tillfälle uttalat sin djupa beundran för Ira Levins förmåga att skriva raffinerade intriger och då jämfört honom med en schweizisk klockmakare som får kollegorna i branschen att framstå som medelmåttor. Det ligger något i den där jämförelsen med en tillverkare av urverk med exakt precision. För visst är det snudd på omöjligt att inte bländas av Ira Levins raffinerade intriger och eleganta vridningar där perspektiv förskjuts och kastas om.

Hans mest kända verk torde vara de som också blev filmsuccéer, pjäsen Dödsfällan, som filmades 1982, och romanen Rosemarys baby, filmatiserad 1968. Nämnas bör förstås också Fruarna i Stepford som filmatiserats två gånger, dels på 70-talet, dels 2004, samt Pojkarna från Brasilien, som gick upp på biograferna 1978. Jag kan förstå fascinationen som Moomsteaterns regissör Per Törnqvist vittnar om i programbladet när han redogör för fyndet, för över tjugo år sedan, av Levins pjäs Veronica’s room i en bibliotekshylla. För Törnqvist är det, enligt honom själv, ett drömprojekt som nu genomförs.

Om det äldre paret är översvallade glada och välvilliga i första akten så visar de upp helt andra och mörkare sidor i den andra. Den där omsvängningen görs med bravur. Therese Kvist å sin sida får tillfälle att spela på hela känsloregistret, från förvirring till ilska och resignation och det gör hon bra.

Ville Ira Levin säga något med den här pjäsen? Och i så fall vad? Det är de nya frågor som infinner sig när allt är över. Det går att se pjäsen som en ond saga som i stort sett inte har någon annan sensmoral än ”lita inte på främlingar”. Möjligtvis går det också att tolka pjäsen som en varning för vad en alltför inkrökt och socialt avskärmad högborgerlig livshållning skulle kunna leda till.

bild 1/2
Bland Ira Levins mindre omtalade verk finns pjäsen Veronica’s room som nu haft Sverigepremiär på Moomsteatern i Malmö. Foto: Bodil Johansson
Bland Ira Levins mindre omtalade verk finns pjäsen Veronica’s room som nu haft Sverigepremiär på Moomsteatern i Malmö. Foto: Bodil Johansson
Bland Ira Levins mindre omtalade verk finns pjäsen Veronica’s room som nu haft Sverigepremiär på Moomsteatern i Malmö. Foto: Bodil Johansson
Bland Ira Levins mindre omtalade verk finns pjäsen Veronica’s room som nu haft Sverigepremiär på Moomsteatern i Malmö. Foto: Bodil Johansson
Fakta:

TEATER

Clemens Altgård
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons