Annons

Närhet och avstånd i krigstid

Litteratur/recension Thomas Almqvist har läst Elin Olofssons nya roman Krokas.
Publicerad 30 oktober 2017 • Uppdaterad 25 november 2021

Elin Olofsson debuterade 2013 med romanen Då tänker jag på Sigrid och året efter kom Till flickorna i sjön. För släktdramat Gånglåt fick hon Länstidningens kulturpris 2016.

Krokas är hennes fjärde roman, där hon fortsätter att berätta kvinnornas historia och där hon återigen skriver om kvinnors liv och villkor på landsbygden. Hon är född 1979 och bor i Östersund och Offerdal i Jämtland och skriver krönikor i Östersunds-Posten.

Annons

Krokas är en bitterljuv roman med mycket vemod, som handlar om kärlek, ensamhet och skam men också om hemligheter och oväntad vänskap i efterkrigstidens Sverige.

Hösten 1949 kommer Uli Hartmann, en ung tysk kvinna, till Krokoms station i Jämtland. Hon har med sig en bunt brev, som alla är skrivna av en viss Elsa Pettersson, som ska finnas i Krokom. Uli vill leta reda på Elsa för att få veta vad som hände mellan henne och Ullis älskare Hansi, som deserterade och dog i Norge under kriget.

Samtidigt står Elsa i lanthandeln, där hon arbetar. Hon grubblar över hur hon ska göra sig av med den stora hemlighet som hotar hela hennes tillvaro. När de två kvinnorna möts, förändras deras liv för all framtid.

I Olofssons tidigare romaner har miljön varit den fiktiva byn Gärningsberg i Jämtland. Den här gången är platsen Krokom i samma landskap, men Elsa kommer från Gärningsberg. Krokom är så litet att alla vet allt om alla. Eftersom Olofsson själv är från trakten, kan hon miljön och de sociala strukturer som präglar en by i Jämtland. Jag kan känna hennes trohet mot det enkla och folkliga som något viktigt och betydelsebärande.

Krokas är en roman om närhet och avstånd, som utspelar sig mot bakgrund av Hamburg under kriget och Krokom efter kriget. Det mörka ekot från det nära förflutna kräver förklaring men också försoning. Vi måste försöka stå ut med livet, även om det känns hopplöst ibland. Vi måste orka se tillbaka, även när det gör ont att göra det.

Uli visste att hon var en av miljoner som förlorat sin kärlek i kriget, men hur samlar man ihop bitarna av en människa som gått sönder? Både Uli och Elsa längtar efter kärlek och gemenskap och båda inser till sist att de måste orka fortsätta att leva.

Olofsson visar upp en djupt känd empati för ensamma och tilltufsade människor, där hon gestaltar de båda kvinnorna med både stor lidelse och generös värme.

Hennes ibland direkt kärva språk lyckas också avsentimentalisera romanens kärlekshistoria, vilket är bra, även om jag inte gillar det något tillrättalagda slutet. Däremot beundrar jag hennes prosas mustiga saklighet och påträngande direkthet, när hon gestaltar en oro och en känsla av övergivenhet hos människorna på ett sätt som känns uppriktigt och äkta.

Olofsson har en särskild förmåga att skildra Ulis och Elsas kantigheter och svaga sidor, som gör dem mänskliga. Krokas är en lågmäld men välskriven roman, där hon än en gång framstår som en mycket god berättare.

bild 1/2
Elin Olofsson. Foto: Anna Rex
Elin Olofsson. Foto: Anna Rex
Fakta:

BOK

Krokas

Författare: Elin Olofsson

Förlag: Wahlström & Widstrand

Thomas Almqvist
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons