Många frågor kring de statliga bolagen
Är det rimligt att ett statligt bolag går kraftigt med förlust utan krav på sig att förbättra? Är det rimligt att ett statligt företag gör storvinst på att sälja en produkt som man hävdar sig inte vilja sälja, som man menar skadar folkhälsan?
Dessa frågor kan man med fog ställa sig efter de statliga företagens kvartalsrapporter. Sorgebarnet Postnord fortsätter i fritt fall neråt, med en förlust på 224 miljoner. För Systembolaget är det däremot strålande tider.
Postnord pratar nu om ”transformationer”, som är kodord för nerdragningar. Personalneddragningen på 4000 sker i Danmark, vilket säkert är en tröst för svenska anställda: men det är knappast någon tröst för skattebetalarna att företaget går så dåligt att man måste sparka folk. Postnord är ett utmärkt exempel på en verksamhet som hade gått i konkurs för länge sedan om den inte hade statligt stöd. Det beror delvis på en katastrofal service, där man öppet erkänt att man struntat i att leverera paket. De hade en enda uppgift, som de valde att strunta i. Huvuden hade rullat om företaget vore privat.
Med tanke på att syftet med att ha ett statligt alkoholmonopol är att värna folkhälsan är det frågan om Systembolagets vinst ska ses som någon framgång? När nu staten tjänar så mycket på att sälja alkohol skulle man kunna tänka sig att man lägger pengarna på att betala vinodlare och ölbryggare skäligare summor för sina varor, samt ser till varorna på hyllorna håller hög kvalitet. Tyvärr kan vi nog även fortsatt räkna med att Systembolaget underbetalar odlare och motverkar lokala bryggerier: av någon anledning har detta blivit deras kännetecken, snarare än det värnande av folkhälsan som finns i programförklaringen. Systembolagets vinst kunde gå till rehabilitering för alkoholrelaterade sjukdomar. Ett annat sätt att motverka alkoholskador är att inte dumpa priserna på lådvin, eller att låta bli att sälja så mycket billig öl med hög alkoholhalt.
