Annons

Fascinerande film om udda artistöde

Recension/film Rolande Klinteberg ger filmen om Johnny Bode 4 pantrar i betyg.
Publicerad 3 november 2017 • Uppdaterad 15 december 2021
Johnny Bode. Foto: Triart film
Johnny Bode. Foto: Triart film

Nej, det hade aldrig blivit några skor ägda av Johnny Bode – alias Juan Delgada – på Davidshallsbron, även om han nu varit en äkta son av Malmö.

Det var förvisso här i Malmö han i glömska och fattigdom levde sina sista år tills han dog 1983, men det hade givetvis varit ryktet och eftermälet som omöjliggjort några skor eller statyer.

Annons

Jag träffade aldrig Johnny Bode och det beklagar jag. Under 70-talet bodde jag alltid hos Hawaii-ikonen Yngve Stoor och hans fru Viola när jag var i Stockholm.

Stoor jobbade mycket med Johnny Bode som ofta hade hans Hawaii-orkester som komp på sina schlagers. Jag kunde aldrig få nog av att lyssna på Yngves målande berättelser om Bode och icke sällan undrade jag om det inte ibland var underhållande skrönor om en man som uppenbart upphöjt fiffel och båg till skön konst.

Johnny Bode var sin egen Robin Hood, han tog från de rika och fattiga och gav till sig själv. Yngve Stoors berättelser verkar närmast som understatement när man nu ser Bengt Löfgrens och Bo Sjöqvists lyckade försök att på gott och ont konservera den sanna bilden av en av de märkligaste och mest udda personligheter som figurerat i svensk showbusiness.

Regissören säger att varje gång man trott sig ha kopplat ett grepp om Bode förändras bilden och man är på ruta ett igen. Hur hittar man den gemensamma nämnaren i en man som kallats både nazist och kommunist, skrivit lysande schlagers korsat med snuskiga porrmelodier, blivit förklarad knäppskalle i Sverige och gjort operettkarriär i Wien och så vidare i en helt osannolik röra.

Det är naturligtvis en prestation i sig själv att bolla och trolla med detta fascinerande artistöde i bara 76 minuter och måla en någorlunda sammansatt bild. Här hade tio timslånga avsnitt i tv varit relevant. Det är av stor vikt att människor som till exempel sonsonen Lars-Rune Jätbrink och duetttpartnern på porrskivorna Lillemor Dahlqvist får komma till tals, eftersom de på något sätt blir gemensamma nämnare mellan Johnny Bode då och Johnny Bode nu för en ny generation.

Jag kommer att se den här filmen många gånger eftersom jag tror mig kunna hitta ett nytt korn av sanning varje gång. Skulle inte förvåna mej om Johnny Bode i sin himmel – eller skall jag kanske säga där han nu står och skyfflar kol – klappar sig på magen och säger:” Tänk, de kallade mig ”bad guy” när jag huserade i ankdammen. Jag var för tusan en amatör”.

Fakta:

FILM

Roland Klinteberg
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons