Årets Hässleholmare Peps Person bor i Emmaljunga och har lyst på den svenska musikhimlen sedan 1960-talet. FOTO:MICHAEL EK/ARKIV

Peps Persson blev Årets Hässleholmare

HÄSSLEHOLM Peps Persson från Emmaljunga - där har ni Årets Hässleholmare 2017.

Juryns motivering lyder
”I en värld av kopior lyser originalet klarast: En speleman i granskogen som står stadigt i de skånska orden, färglägger den svenska musiken och låter rytmerna ta oss runt jorden. Han får blod att pumpa och knän att gunga, hos både gamla och unga. Även stickspår förvandlas till pulserande mötesplatser i hans göingska hembygd.
Han spelar för livet och till allt som växer och andas – alltid med sällsynt hög standard.
För evigt lyser hans namn i Swedish Music Hall of Fame och i hässleholmarnas hjärtan.”

 

Per-Åke (Peps) Persson, föddes 20 december 1946 i Helsingborg.
Han är sångare, gitarrist, munspelare och låtskrivare och var tillsammans med Rolf Wikström pionjär för svensk blues.
År 1966 bildade han gruppen Downbeat Crowd och tolkade i huvudsak amerikanska förebilder fram till LP-n Peps Blodsband (1974), som blev nydanande med fyndiga svenska texter, sjungna på skånska.
Sedan dess har Peps Persson blandat skånska folkvisor och blues med afrikansk musik, reggae och calypso på skivor som Hög standard (1975), Rotrock (1980), Rotblos (1997) och Äntligen! (2005).
Sommaren 2005 uppträdde han i Allsång på Skansen och framförde ”Oh Boy” tillsammans med Robert Gustafsson som var förklädd till Persson. Han släppte samma år sitt första studioalbum sedan 1990-talet, Äntligen!

”Han får blod att pumpa och knän att gunga, hos både gamla och unga”, lyder inledning till juryns motivering, när valet presenterades från Röda salongens scen på fredagskvällen.
Peps själv är mest förvånad. Det säger han till Norra Skåne. Dessutom är han inte så glad för kändisskap och ikonisering.
– Jag har inte spelat offentligt på flera år och aldrig bott i stan, det känns märkligt, säger han.

Betyder Hässleholm något särskilt för dig?
– Ska jag vara ärlig så nej. När jag växte upp i Tjörnarp så gick det en osynlig gräns mellan Tjörnarp och Sösdala. Från Tjörnarp åkte man till Höör och Eslöv, medan Sösdalaborna åkte till Hässleholm, berättar han.
Fast från 1965-68 var han mycket i Hässleholm.
Inte minst för att spela musik i en lada i Röinge.
– Just det, det var hos Stig Svensson, som var vaktmästare i Hembygdsparken. Hans son spelade gitarr och vi brukade spela i Stigs lada, minns Peps.
Hässleholm eller ej så är han fast rotad i kommunen. Han har bott här under större delen av livet och bor sedan -78 i Emmaljunga.
(Med sambon och urhässleholmaren Anita Karlsson sedan 1966.)

Blir det någon musik?
– Jo, jag och skriver och spelar, fast i långsam takt. Det blir så när man inte har något som driver.
Han tackar dock konsekvent nej till spelningar.
– Jag får massor av erbjudanden men tackar nej till allt, eftersom jag inte vet hur jag mår från en dag till en annan. Ska jag stå på scen vill jag kunna ge 100 procent, annars blir det inget.

Han avslöjar dock att det kan bli en ny skiva framöver med outgiven musik i från 1972-75.
– Jag har hittat en låda på vinden full med rullband med studioinspelningar och radioframträdanden. Det är musik från bluestiden, innan vi började spela reggae, berättar Peps.
Han vill ge ut materialet av flera skäl. Ett viktigt skäl är att en trummis han arbetade med då inte fått något erkännande.
– Han hette Sven Sjöström, från Gällivare, och spelade med oss fram till vi började spela reaggea och Bosse Skoglund kom in som trummis. Sven dog för några år sedan och det är mycket därförsom jag vill ge ut musiken, för att han ska få sitt erkännande, resonerar Peps.
Juryns motivering lyder:
I en värld av kopior lyser originalet klarast: En speleman i granskogen som står stadigt i de skånska orden, färglägger den svenska musiken och låter rytmerna ta oss runt jorden. Han får blod att pumpa och knän att gunga, hos både gamla och unga. Även stickspår förvandlas till pulserande mötesplatser i hans göingska hembygd.
Han spelar för livet och till allt som växer och andas – alltid med sällsynt hög standard.
För evigt lyser hans namn i Swedish Music Hall of Fame och i hässleholmarnas hjärtan.”
Bjarne Öhrling, som är med i juryn tillsammans med bland andra kommunalråden, säger vidare.

– Peps Persson och Neneh Cherry är de enda personerna härifrån som finns med i ”Swedish Music Hall of Fame”, ett mycket celebert sällskap, säger han.

Juryns motivering lyder
”I en värld av kopior lyser originalet klarast: En speleman i granskogen som står stadigt i de skånska orden, färglägger den svenska musiken och låter rytmerna ta oss runt jorden. Han får blod att pumpa och knän att gunga, hos både gamla och unga. Även stickspår förvandlas till pulserande mötesplatser i hans göingska hembygd.
Han spelar för livet och till allt som växer och andas – alltid med sällsynt hög standard.
För evigt lyser hans namn i Swedish Music Hall of Fame och i hässleholmarnas hjärtan.”

 

Per-Åke (Peps) Persson, föddes 20 december 1946 i Helsingborg.
Han är sångare, gitarrist, munspelare och låtskrivare och var tillsammans med Rolf Wikström pionjär för svensk blues.
År 1966 bildade han gruppen Downbeat Crowd och tolkade i huvudsak amerikanska förebilder fram till LP-n Peps Blodsband (1974), som blev nydanande med fyndiga svenska texter, sjungna på skånska.
Sedan dess har Peps Persson blandat skånska folkvisor och blues med afrikansk musik, reggae och calypso på skivor som Hög standard (1975), Rotrock (1980), Rotblos (1997) och Äntligen! (2005).
Sommaren 2005 uppträdde han i Allsång på Skansen och framförde ”Oh Boy” tillsammans med Robert Gustafsson som var förklädd till Persson. Han släppte samma år sitt första studioalbum sedan 1990-talet, Äntligen!

Dagens fråga

Har du vinylspelare hemma?

Loading ... Loading ...