Viktigt med positiv syn på livet

Det började som en envis urinvägsinfektion. En sådan är jobbig för vem som helst, men brukar sällan betyda något mer än just övergående besvär. Men för Lars-Åke Walther, då 62 år gammal, ledde den till ett svårt besked:

– På vårdcentralen sa de att jag inte skulle ha urinvägsinfektion vid min ålder, säger han.

Blodrover visade att PSA-värdet var förhöjt och sex stycken biopsier bekräftade misstanken att han led av prostatacancer.

– Läkaren frågade mig om jag ville opereras eller få strålning. Men hur skulle jag kunna veta det, säger Lars-Åke Walther och skakar på huvudet.

– Jag visste ju ingenting om detta.

Det blev dock båda delarna. Först operation, som också inkluderade borttagandet av lymfkörtlar för att se om cancern spridit sig – vilket den tack och lov inte gjort - och sedan strålning. Denna behandling skedde i Lund, dit han fick åka varje vardag i flera månader. Det första man fick göra var att sitta och lägga pussel och vänta på att bli kallad, minns Lars-Åke Walther.

– Och jag lärde ju känna taxichaufförerna väl, hehe.

Men han rycker på axlarna när det blir tal om hur det kändes – och om han var rädd.

– Nej, jag var inte orolig. Det man har, det har man ju. Det kan man inte göra något åt, säger han lätt.

– Det är bättre att leva i nuet och inte oroa sig.

Behandlingen gav honom dock besvär av annan art:

– När jag blir nödig, då måste jag gå med en gång. Annars kommer det i byxorna. Fast det har blivit bättre nu när jag inte jobbat på ett tag. Magen har blivit lugnare, säger han.

Strålningen kände Lars-Åke Walther inte av direkt, men väl följderna av densamma; han fick förträngningar i urinröret och hade svårt att kissa. Detta har i sin tur krävt en operation, som förbättrat situationen.

Först fick han tabletter för att hålla sjukdomen i schack, men numera räcker det med en spruta en gång i halvåret.

– Han får också en annan spruta för att ta bort biverkningarna av den första, tillägger sambon Margareta Görborn, som stått vid sin kärastes sida genom hela processen.

Men varken hon eller Lars-Åke Walther vill egentligen prata så mycket om sjukdomen och vad den inneburit. De fokuserar hellre på vad man ska göra för att må bra, och berättar om promenader och gammeldans. Ja, det var faktiskt på en dans de träffades för halvannat decennium sedan.

– Det är viktigt att röra på sig. Dans är bra, både socialt och fysiskt, säger de båda två.

Olika typer av musikkonserter förgyller också tillvaron, men med årens gång har resor kommit att bli det allra största gemensamma intresset. Paret har bland annat varit i Mexiko, Vietnam, Kambodja, Thailand och USA. Från den sistnämnda resan berättar Lars-Åke Walther om besök i Bryce Canyon och Death Valley, som bjöd på hisnande naturscenerier. Dessa har han förevigat i foto- och videoform.

Det framväxande intresset för fotografering har dessutom lett till att han blivit inofficiell fotograf för den lokala prostatacancerföreningen CaPriN.

– Vi är med på många av föreningens aktiviteter och har jättetrevligt, säger han.

– Ibland märker man att någon saknas vid träffarna, och får då höra att han gått bort, men de flesta medlemmar har ändå en positiv syn på livet. Jag tror det är viktigt att ha den inställningen för att hålla sig friskare.