Annons

En rebellisk poets öde

Östra Göinge • Publicerad 14 december 2017 • Uppdaterad 15 december 2021
Marcus Cederström (till vänster) tillsammans med Per Ragnarson, som föreslagit att en minnessten över Signe Aurell ska resas. FOTO: PRIVAT
Marcus Cederström (till vänster) tillsammans med Per Ragnarson, som föreslagit att en minnessten över Signe Aurell ska resas. FOTO: PRIVAT

Svenskamerikanen Marcus Cederström föddes i Stockholm, men växte upp i USA. Erfarenheterna av att flytta mellan Sverige och USA väckte hans intresse för svenska utvandrare i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

När Cederström skulle skriva sin doktorsavhandling på universitetet i Wisconsin-Madison valde han att skriva om svenskar som flyttade till USA – men ur ett nytt perspektiv.

Annons

Den stereotypa bilden av en svensk utvandrare ser ut ungefär så här:

En man, ofta en lantbrukare, åker över till USA med två tomma händer för att skaffa sig en bit land och bruka jorden och kanske uppfylla ”den amerikanska drömmen” (tjäna mycket pengar). Med sig har han fru och barn. Frun tar hand om barnen och har hemlängtan. Det är en bild som speglar mannens öden och äventyr, kvinnan är en bifigur och hon verkar mest vara i vägen för den svenske mannen som ska uppfylla den amerikanska drömmen.

Marcus Cederström visar i sin avhandling en annan bild av svenska utvandrare. Han lyfter fram ensamstående kvinnor som flyttade till storstäderna och jobbade. Kvinnor som Signe Aurell.

– Hon var tuff, säger Cederström med beundran i rösten.

Hur är det att lägga så mycket tid på att forska och skriva om en persons liv?

– Man lär sig ju väldigt mycket. Det blev nästan som att vi (Signe och Marcus) samarbetade, vilket är konstigt att säga eftersom hon dog för över 40 år sedan. Och det var viktigt att presentera allt hon gjort respektfullt och hedra hennes liv.

Signe Aurell hade bott hemma hos föräldrarna i Glimåkra, Gryt, Hässlehult och Västra Olinge när hon 24 år gammal flyttade till Minneapolis. (Exakt varför hon flyttade till USA har Marcus Cederström inte lyckats få något svar på.)

Hon jobbade som tvätterska, engagerade sig fackligt och skrev dikter och artiklar i radikala publikationer.

Hon kämpade för den dödsdömde radikalen Joe Hill och benämns som en ”Rebel girl”.

Och ”Rebel girl” låter ju nästan som en cool film. Men vardagen för Signe Aurell var inte särskilt cool.

Annons

Den var tuff.

Riktigt tuff.

– Det var svårt. Det var många som hade det svårt. De var invandrare, de kunde inte språket, de hade låga inkomster och dåliga arbetsvillkor, säger Cederström, som inte har romantiserat Aurells liv.

Han konstaterar att Aurell trots dikterna och det fackliga engagemanget på många sätt var anonym. Hon var inte en person historiker normalt ägnar tid åt.

– En sådan här historia förändrar inte världen, säger Cederström om sin avhandling.

– Men den är viktig för en del av samhället, för dem som kände henne och de som kom efter henne. Vi har en lång och viktig historia och det är många som spelar någon slags roll i den. Det är inte alltid de största namnen som måste hedras, säger han och konstaterar att berättelsen om Signe Aurells liv ger oss en mer komplett bild av vår historia.

Att Signe Aurell flyttade hem belyser också en ofta försummad del av utvandringen.

– 20 procent flyttade hem igen efter några år och vad det berättar om Sverige och USA är en viktig del av historien. För Signe Aurell var Sverige hemmet hon sökte, säger Cederström.

Hemma igen tog Aurell hand om sina föräldrar i Osby och slutade i stort sett helt med att publicera dikter och artiklar.

På vilket sätt var hon tuff?

Annons

– Hon stod upp för sig själv och för andra. När hon jobbade som tvätterska klagade arbetsgivaren på henne och vägrade ge henne betalt – trots att hon hade tvättat allt. Då tog hon tvätten, kastade ner den i smutsvattnet och gick därifrån. Hon vägrade jobba där mer. Hon var en tuff, svensk kvinna.

– Jag såg en bild på henne när hon högg ved, det var en av hennes gamla grannar i Sverige som hade ett kort på henne. En kvinna som flyttat till USA själv, som flyttar hem igen, som fortsätter att jobba hårt, som stod där och högg ved ... den bilden sa så mycket på något sätt.

Under arbetet med avhandlingen tillbringade Cederström tio månader i Sverige.

Mycket tid i arkiven i Stockholm – men också minnesvärda dagar i Skåne där han rotade i lokala arkiv och intervjuade människor.

– Jag hade mycket material om Signe Aurells liv i USA, men inte så mycket om livet i Sverige. Jag hittade sju olika personer som kände Signe Aurell eller familjen Aurell och det var roligt att få reda på mer om hennes liv i Östra Göinge och Osby. Hennes liv i Sverige blev till slut en ganska stor del av avhandlingen.

– Min pappas familj är från Helsingborg, men jag hade inte varit i nordöstra Skåne tidigare, så det var spännande. Det är oerhört vackert och jag kände mig oerhört omhändertagen. Alla var bara trevliga och ville hjälpa till.

– Där kom jag, en svenskamerikan som ville prata om en kvinna som åkte till USA för hundra år sedan, och alla tog sig tid, berättar Cederström.

Det är drygt ett år sedan Cederström disputerade. Även om jobbet med Signe Aurell-avhandlingen var roligt och spännande var det en lättnad att till slut vara klar:

– Ja, det var jätteskönt, säger han.

Han jobbar nu som ”Community Curator of Nordic-American Folklore” på universitetet i Wisconsin-Madison.

Annons

Han undervisar och forskar och ägnar sig åt en del fältarbete. Och så arbetar Cederström för att lyfta fram nordisk-amerikansk kultur.

För Norra Skåne avslöjar han:

– Amerikansk-svenska institutet i Minneapolis är intresserat av att göra en utställning om Signe Aurell. Det är ingenting klart, men intresse finns.

Peter PaulssonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons