Prisad basist med ett brett register

– Till en början var det nog min pappa som övertalade mig att spela bas. Jag ville spela gitarr.

Pappas bedömning var uppenbarligen riktig:

– Jag tycker väldigt mycket om att spela bas, speciellt kontrabas, som är mitt huvudinstrument numera.

– Jag tycker om klangen, rollen som den har i en konstellation.

Sedan kan man förstås diskutera vilken roll basen ska ha, hur mycket den ska märkas.

– Det är ju olika, beroende på vilken musik man spelar.

– Jag får hela tiden jobba med hur mycket plats jag ska ta. Jag tror att jag generellt tar ganska mycket plats – på gott och ont. Jag har väl fått lära mig av lärare och orkesterledare att spela mindre.

När pappan föreslog bas var det faktiskt utifrån en viss kompetens. Båda Jespers föräldrar har studerat musik på ganska hög nivå, mamma flöjtist, pappa trumpetare och numera chef för Kulturskolan i Trelleborg.

Vaggan stod i Malmö, men när Jesper var tre år flyttade familjen till Västra Ingelstad.

Tio år senare gick flytten tillbaka till Malmö, närmare bestämt Limhamn. Men helt övergav han inte Vellinge kommun – han fortsatte ta musikundervisning där i ett år.

Gymnasiet gick han med musikinriktning på Malmö latinskola och sedan fortsatte han på jazzlinjen på Skurups folkhögskola. De första månaderna prövade han att bo i Skurup också.

– Men det blev kortlivat. Jag saknade Malmö.

Nu korsar Jesper Öresund fyra dagar i veckan. Sedan augusti studerar han på Rytmisk musikkonservatorium i Köpenhamn, beläget i närheten av nya operahuset.

– Det innefattar i princip all musik som inte är klassisk, förklarar han.

Som lärare i basspel – man är inte bunden till speciella lärare – har han valt Thommy Andersson. Denne spelar bas med världsnamnet Lelo Nika, Malmöbaserad ackordeonist.

Jesper spelar också mycket med Lelo Nika – fast med sonen, som har samma namn och spelar samma instrument.

– Jag och Lelo har spelat jättemycket ihop och umgåtts mycket. Jag har tillbringat mycket tid med att lära mig romsk musik från Rumänien och, speciellt, Serbien.

– Vi har ett projekt i vår tillsammans med en romsk sångerska från Serbien, en trummis och en pianist.

Men de spelar inte bara jazz och romskt. Tillsammans med Jespers morbror Anders bildar de Trio Taube – grundmaterialet är självklart.

– Jag har vuxit upp med att höra honom sjunga. Han är den första jag började spela med.

Tillsammans med en kompis har han också en duo som är specialiserad på skånska visor.

Han bildar också duo med en serbisk trummis:

– Det är en väldigt speciell musik, någon form av experimentell jazz, med jugoslaviska folksånger som repertoar.

De funderar på att utöka till en trio, lägga till någon form av träblås.

Så där är det ofta att vara musiker, att man behöver många ben att stå på. Som instrumentalist finns det ganska få jobb att söka, om man inte spelar sådant som efterfrågas i de stora orkestrarna. Och gör man det är det ändå svårt:

– Som jazzmusiker har man den fördelen att kan spela i många små konstellationer och därmed lappa ihop en inkomst, säger Jesper.

Som också kan tänka sig att arbeta som lärare i musik.

Han berättar att sommaren som gick var den första när han kunnat livnära sig på musiken.

– Tidigare har jag haft städjobb.

Då hann han ändå med att ta tåget genom Ryssland och Mongoliet, transsibiriska och transmongoliska järnvägen.

En musiker måste ständigt öva. En månad utan basen satte sina spår:

– Jag tappade väldigt mycket. Det var svårt att spela igen – förhårdnaderna på fingrarna försvinner ju.

Det var bara att bita ihop och spela sig igenom en tid med blodblåsor på fingertopparna.

En vinst med resan var att han fick odla sina intressen språk och arkitektur.

Studierna i Köpenhamn tar tre år till examen.

Om tio år?

– Jag trivs jättebra med att bo i Malmö och gå i skola i Köpenhamn. Planen är ju att jag jobbar som musiker, med Malmö och Köpenhamn som bas.

– Jag har hört att det finns bra försörjningsmöjligheter i Danmark. Musikerfacket är rätt starkt och tarifferna följs rätt bra.

När vi frågar Jesper om förebilder nämner han först sina lärare Johannes Nästesjö och Thommy Andersson.

Vilka basister tycker då Jesper om att lyssna på i lurarna?

Det blir gärna amerikanen Charlie Haden, fransyskan Joëlle Leandre och Nina de Heney från Göteborg.

Nyligen fick Jesper ta emot ett stipendium på 30 000 kronor. Det kom ur en minnesfond instiftad av Inga och Arne Lundberg – den senare var på sin tid tongivande politiker i Malmö.

– Jag ska spara ihop till en ny kontrabas. Den kostar 60 000, så nu har jag hälften.