Familjeunderhållning med ett varmt hjärta

Maria Blom har så här långt i karriären koncentrerat sig på att göra dramakomedier á la Masjävlar och Nina Frisk för en vuxen målgrupp, men den här gången har hon siktat in sig på den breda familjepubliken.

Vilket hon gjort rätt i. För Monky är överlag en ganska trevlig skapelse för dem som vill ta paus från Hollywoods mest uppskruvade matinéspektakel.

Vi befinner oss i en idyllisk by på landet. Där bor och lever den lyckliga familjen med pappa, mamma, sonen Frank och dottern Saga. Flickan är minstingen som gillar att bokstavligt talat apa sig i alla lägen. Snart framgår det dock att Saga är allvarligt sjuk, och sedan dröjer det inte länge förrän hon går bort.

Alla i familjen blir naturligtvis utom sig av sorg, men då dyker plötsligt en söt liten gibbonapa upp ur tomma intet. Frank tycker sig rätt omgående se likheter med lillasystern i apan, och föräldrarna hänger snart på de också. Så frågan är då om det verkligen – hur konstigt det nu än kan låta – är så att hon lever vidare i apan.

Det sistnämnda ger förstås en antydan om att Monky på ett rätt tydligt sätt avhandlar ämnet bearbetande av sorg.

Familjens nya medlem ger hoppet och tron på livet tillbaka, och leder rent fysiskt ut Frank och hans föräldrar på ett äventyr. Fast tro nu för all del inte att Monky på något sätt är en mörk film, snarare tvärtom.

Det här är trots allt en varmhjärtad, positiv film präglad av idel skoj, lagom trams, glädje och monkeybusiness av den snälla sorten. Sympatisk utan att vara direkt märkvärdig är nog beskrivningen jag letar efter.