Jubilaren trivs som bäst i skogen

Bondsonen Ingmar Månsson från Farstorp och bonddottern Anna-Greta Persson från Rävninge söder om Hästveda blev bekanta med varandra på allvar, när han gick en vinterkurs på Osby lantmannaskola och hon gick på Osby lanthushållsskola. Hon fyra år yngre än han.

– Det har jag då aldrig ångrat, säger den vitale och arbetsföre 90-åringen med ett varmt leende på läpparna.

Ingmar är född som nummer tre i en syskonskara på tio barn till makarna Nils och Siri Månsson i Sparrarp, Farstorp.

Nils köpte gården 1922, varför den nu snart har varit i släktens ägo i 100 år.

Han läste på Osby lantmannaskola, jobbade sedan där, for till Amerika, kom hem igen – och blev lantbrukare på en gård i Göinge.

Nils Månsson lärde sig mycket i USA, inte minst om skogsskötsel. Rön som sedan omsattes i Sparrarp.

– Det gav sig med tiden, menar skogsbonden Ingmar, som tidigt blev naturintresserad och efter åren i Tågarps skola – där han var en duktig elev – började arbeta hemma på gården men även jobbade borta.

Han körde mjölkbil till Hästveda mejeri. I takt med att fadern, Nils Månsson, fick fler och fler allmänna och offentliga uppdrag ibland annat bank och kommun, lades mer och mer arbete på hemmafronten på Ingmars axlar.

– Det var roligt med bondejobbet. Först hade vi hästar, sedan kom traktorn. Far lät mig bestämma en del här hemma, när han var borta på uppdrag. Jag frågade ibland, vad jag skulle göra. Far svarade då: ”Här finns väl att göra …”

Skogsskötsel blev tidigt Ingmars stora intresse. Som en avkoppling från allt jobb blev jakten viktig. Ett stort intresse. På gården fanns mjölkkor, sedan amkor – och numera hjorthägn. Sockerbetorna är sedan länge försvunna.

De hårt arbetande makarna Ingmar och Anna-Greta Månsson – som tog över 1955 – har förvaltat sin egendom väl. Genom tillköp av fastigheter i Sparrarp och på annat håll står numera de fyra barnen som ägare till var sin gård, efter överlåtelse från föräldrarna.

Under 2016 köptes ännu en gård i Sparrarp in. Ingmar, som flera dagar i veckan ses på sin traktor, har både odlat upp mark och planterat träd där.

– Ingmar trivs inte riktigt bra, om han inte får vara ute i skogen fyra-fem-sex dagar i veckan, sade hustrun Anna-Greta för några år sedan.

Maken håller med:

– Det är något alldeles speciellt med just skog. En exportvara, som gör det möjligt för folk att kunna bo kvar på landet och ha sin utkomst där.

Jubilaren tror på landsbygdens framtid. Han har belönats för bra skogsbruk, varit huvudman i banken, jobbat för modernäringens organisationer. Med mera.

– Visst ska man plantera ny skog, men inte framme i byarna. Där vill folk ha öppen mark; inte något ”Norrland”.

Bonden i Göinge öppnar sin dator. Det gäller att hänga med i börsnoteringarna