Minns första besöket med entusiastisk far
1 september 1962. Solen sken, jag var 14 år och hade tagits med av en entusiastisk far till Flygets dag på Malmslätt utanför Linköping. Vi hade vandrat runt och sett på de utställda flygplanen och mängder av andra prylar, farsgubben bubblade av entusiasm, själv var jag mer måttligt intresserad.
Så var det dags för flyguppvisning. Ett svagt surrande och det första planet kom in över fältet. Det vinglade ganska betänkligt och rörde sig långsamt att man trodde att det skulle ramla ner. Det var svenska arméflygets första plan M1, en Nieuport IV-G, från 1912. Vid spaken satt Fritz Crona, då major vid F3.
Och så, drygt 55 år senare, får jag se M 1 igen på Flygvapenmuseum i Linköping. Lika blänkande välvårdad ett halvt sekel senare och förmodligen lika flygfärdig. Men antagligen finns det ingen som kan flyga henne.
Lika elegant var inte lösningen i Flygvapnets första jetplan J 28A, De Havilland DH 100 Vampire. Där fanns ingen katapultstol. Om piloten behövde rädda sig med fallskärm skulle han först vända flygplanet i ryggläge och genom fritt fall lämna det. J 21 kom också att bli det första svenskbyggda jetflygplanet. Man tog helt enkelt bort kolvmotorn med sin propeller och stoppade in en jetmotor. Beteckningen blev J 21R – r för readrift.
Som synes är det lätt att fastna i detaljer, kanske ett sätt att få grepp om den massiva helheten. Där finns allt – från propellerdrivna plan i plywood och segelduk fram till det senaste av det sena: Jas 39 Gripen, fullspäckad med elektronik och prestanda man knappt kan föreställa sig.