Solisterna glänste i nyårskonsert

Nyttan av goda reserver kan inte överdrivas. Inför stadsmusikkårens nyårskonsert hade dirigenten Harriet Jönsson gett återbud.

Under hans ledning körde stadsmusikkåren vidare i kända och uppskattade spår med hög precision i ensemblespelet från Torgny Storm på bastuba över det fininställda slagverket till Maria Högström på tvärflöjt oavsett nothäftena stakade ut symfoniska klanger, marscherande militärmusik, promenadorkestrarnas struttiga melodier eller visor i finstämnd nationalromantik. Dock med skillnaden att den här gången gavs extra stort utrymme åt solisterna.

Och vilka solin, sedan; Moon River med Göran Olssons Johnny Hodges-inspirerade glissandon i altsaxen. Ingemar Jonasson, känd från sina år i Ove Halls och Arne Boos orkestrar där han spelade tenorsaxofon för att sedan konvertera till fagott och som trots fagottens udda karaktär som soloinstrument göra en personlig och habil tolkning av Julius Fuciks Der alte Brummelbär.

Jonas Rydström som med sin ömsinta trumpet öppnade dörren till Hoagy Carmichaels skatt av evergreens med den gamla dansbane-tryckaren Star Dust.

Konserten hade även i övrigt anstrykning av högtidsmättat champagnebubbel med musikalklassiker som The Phanton of the Opera och med nedslag i George Gershwins digra repertoar.

Ett särskilt utropstecken ska sättas efter den inledande marschen, Italia, av Sveriges John Philip Sousa, Sam Rydberg, som också levererade ett av extranumren, Under blågul fana. Gamla militärmusiker, om det nu fanns några sådana i salongen, måste ha blivit röda om kinderna därvid.

Med den här konserten tog ordföranden Rolf Gustavsson adjö av sin funktion. Lite vemodigt eftersom hans ordförandeperiod sammanfallit med en framgångsrik period för stadsmusikkåren, både musikaliskt och publikt. En värdig slutpunkt i fullsatt salong med andra ord.