En god berättare tillbaka i Göteborg

Tiden är sommaren 1923, då den stora jubileumsutställningen pågår i Göteborg, samtidigt som staden är på väg in i den moderna tiden och sväller av optimism och stolthet. Ellen, 19 år, har fått sitt första journalistjobb på utställningens egen tidning.

Samtidigt är Albert Einstein på väg till Göteborg, där han måste hålla sin Nobelföreläsning, om han ska få ut sina prispengar. Hans privatliv är trassligt och hans ekonomi dålig. Han är hotad av högerextremister hemma i Berlin och han törs knappt gå utanför dörren. Den stora utställningen är en ytterst sammansatt och ganska spännande historia om några väldigt olika människor, vars öden knyts samman på ett nästan osannolikt sätt.

Den stora utställningen är också en roman om Göteborg, som under den här tiden tycks explodera i ett fyrverkeri av moderna skapelser. Götaplatsen med Konstmuséet invigs liksom nöjesfältet Liseberg och idrottsplatsen Slottsskogsvallen. Botaniska trädgården och Naturhistoriska Muséet öppnar.

Göteborg håller på att förvandlas från en landsortshåla till en internationell storstad. När utställningen revs på hösten 1923, fick nöjesfältet Liseberg, som var den enda avdelningen som gick med vinst, vara kvar. Hermanson själv är från Göteborg, där hon fortfarande bor. Hon har även arbetat som journalist.

Att ta med Einstein som romanfigur är en fullträff. Hermanson skildrar honom på ett närmast lekfullt sätt, dock inte utan djup eller allvar. Enligt Hermanson är Den stora utställningen en uppdiktad historia, som delvis är baserad på verklighet. Precis som i romanen kom Einstein i verkligheten två dagar för sent till utställningen men höll sin Nobelföreläsning där. Den vaga förklaringen ”mellankommande hinder” och det faktum att han hade många fiender och levde under ständigt dödshot triggade igång hennes fantasi.

Hon skildrar en mörk tid i Europa och Sverige med antisemitism och nazism, vilket gör romanen i viss mån till en roman om rädda och utsatta människor, men ger oss ändå ett visst hopp som människor. De andra romanfigurerna har inte mycket gemensamt än just att de möts på den stora utställningen i Göteborg.

Livet förändras för dem i grunden, men de tvingas gå vidare, stärkta av vad de tvingats gå igenom. Hermanson är mycket skicklig i sin personskildring och hennes romanfigurer är lätta att ta till sig, lätta att identifiera sig med. Här finns både inlevelseförmåga, humor och en ömsint blick för detaljer.

Efter den gastkramande skräckskildringen Himmelsdalen, som utspelade sig i Alperna, återvänder Hermanson nu till Göteborg. Hon balanserar gärna på gränsen mellan fantasi och verklighet, mellan sunt förnuft och ren galenskap. I Den stora utställningen balanserar hon mellan då och nu. I sina romaner har hon övat in sig ordentligt i det rent mänskliga och hela tiden mätt ut andra avstånd än de geografiska.

Även om hon skriver enkelt, vardagligt och i bästa mening lättläst, är hennes berättelser ofta märkligare än livet självt. Hon är en mycket god berättare.