Annons

Afrika är deras andra hem

Personligt Det är inte så långt till Afrika ändå.
Personligt • Publicerad 7 februari 2018 • Uppdaterad 24 november 2021

Ett besök i Afrikahuset på Hallandsåsens sydsida är en minst sagt annorlunda och spännande upplevelse. I den gamla renoverade gården bor Linda Rasmussen, 61, och Sven Zetterlund, 69, som slår upp dörrarna till sitt eget hem och bjuder in folk att uppleva och inspireras av heminredning och hantverk från flera afrikanska länder. Alla rum bär mycket tydlig prägel av den afrikanska kontinenten och växtligheten utanför harmonierar fint med insidan.

Makarna äger inte bara någon sorts allmän fascination för Afrika; de har båda bott och verkat där under längre perioder innan de blev ett par och de är för alltid förbundna med världsdelen genom två fruktansvärda olyckor. I den ena förlorade Linda Rasmussen sin dåvarande make Poul och i den andra, som inträffade kort därefter, dödades Sven Zetterlunds hustru Ingegerd.

Annons

Det är en mycket gripande berättelse som rullas upp i den bok paret skrivit om sina respektive liv före och efter dessa ödesdigra händelser.

Linda är danska och var under 29 lyckliga år gift med Poul Rasmussen, som bland annat jobbade i såväl olje- som cementbranschen. De fick tre söner tillsammans och bodde på flera olika ställen världen över – Grönland, Spanien, Norge och Australien – innan de flyttade till Tanzania 1995. Den sista maj 2002, strax före sin 50-årsdag, blev Poul ihjälkörd av en berusad långtradarchaufför.

Svenske Sven var i 32 år gift med Ingegerd och fick med henne en dotter och två söner. Familjen reste mycket, både när barnen var små och senare. Makarna Zetterlund förälskade sig i Afrika och gjorde ”Simba”, en bilderbok för de barn – och vuxna – som inte får uppleva denna exotiska plats.

Den utsågs av Världsnaturfonden till Årets Pandabok för barn och ungdom. Det gjorde även parets nästa bok, om svenska djur.

Den 22 juli i Masai Mara, Kenya, under arbetet med ytterligare en bok, överraskades de av en rasande elefant som gick till anfall. Ingegerd skadades så svårt att hon avled.

Linda Rasmussen i Danmark och Sven Zetterlund i Sverige sörjde intensivt sina förlorade livskamrater och kunde inte föreställa sig hur livet skulle se ut utan dem. Båda två var tacksamma för sina respektive barn och barnbarn, som gjorde att livet inte var enbart mörker.

– Jag förstod att jag inte skulle kunna leva ensam resten av livet, men var skulle jag hitta någon som delade mitt sjukliga intresse för Afrika och vilda djur? säger Sven. I november 2002 bjöd en nyvunnen bekantskap in honom till en middag med flera afrikanska besökare och till middagen var också hennes väninna Linda inbjuden.

Tvärs över matbordet hittade de båda änklingarna varandra och knöt omedelbara band:

– Det låter inte klokt, men jag visste med en gång att detta var mannen jag skulle leva resten av mitt liv med, säger Linda.

Bara en månad senare gjorde de sin första resa till Afrika tillsammans och konstaterade att det som skedde inte skulle vara möjligt om de inte båda två var drabbade av sorg, på i princip samma sätt. Sedan dess har de varit tillsammans dygnet runt.

Annons

– Vi delar allt, säger Linda.

Makarna bosatte sig i Varberg och startade sitt första Afrikahus där, men det växte ur kostymen och de var tvungna att leta efter ett nytt ställe. Sedan sex år tillbaka bor de naturskönt i en renoverad gammal gård i Hjärnarp på Hallandsås sydsluttning med bättre plats för alla gäster.

Utöver att ta emot gäster, visa filmer, servera lunch, hålla föredrag och skriva böcker tar de med jämna mellanrum med sig en liten grupp turister till Masai Mara, på safari.

Sven startade strax efter Ingrids bortgång minnesfonden Mama Zebra Memorial Fund i hennes namn. Fonden hedrar numera också minnet av Poul Rasmussen och nyligen meddelades att man hittills samlat in över fem miljoner kronor. Genom fonden har tre skolor för massajbarn byggts samt ett sjukhus. Dessutom går nu även pengar till att rädda utrotningshotade geparder.

För Linda och Sven är Afrika ett andra hem och nästan allt de gör har med Afrika att göra. De tilltalas särskilt av den varma tonen folk emellan och den oändliga gästfrihet de fått uppleva.

I sin bok I Afrikas grepp skriver de ”Tanken att två tragiska olyckor (…) lett fram till allt detta känns märklig, men också som en stor tröst för oss båda.”

bild 1/9
Sven Zetterlund och Linda Rasmussen tar emot gäster i sitt eget boningshus. Karibu sana! (Mycket välkomna!)Foto: Tina L Bengtsson
Storstugan med bland annat pygmésängar från Kamerun, lampor från Zanzibar och bord från Elfenbenskusten.
Foto: Sven Zetterlund
Här ses fåtöljer av buffelskinn från Sydafrika och handsnidade taburetter från Kamerun. På väggen egna bilder i sepia på kanvas.Foto: Sven Zetterlund
Här är Linda Rasmussen och Sven Zetterlund tillsammans med massajen Big Moses inför sitt stundande bröllop.Foto: privat
Under ett fem veckor långt besök hos Afrikahuset i Sverige fick fem massajer bland annat möta samefolket i Ritsemfjällen.Foto: privat
Minnesfonden Mama Zebra Memorial Fund har finansierat skolor för omkring 2000 massajbarn.Foto: privat
Massajernas högste ledare (Laibon) heter Mokompo ole Simel.Foto: privat
Efter 18 månaders torka i Masai Mara i Kenya hörs plötsligt ett dovt muller i fjärran och någon timme senare vräker regnet ner. Men oavsett väder kvarstår det största hotet mot elefanten: tjuvjakten.Foto: Sven Zetterlund
Just nu etablerar fonden även kontakter för att vara med i projekt som ska rädda lejon, elefanter och gorillor från utrotning.Foto: Sven Zetterlund
Sven Zetterlund och Linda Rasmussen tar emot gäster i sitt eget boningshus. Karibu sana! (Mycket välkomna!)Foto: Tina L Bengtsson
Storstugan med bland annat pygmésängar från Kamerun, lampor från Zanzibar och bord från Elfenbenskusten.
Foto: Sven Zetterlund
Tina L Bengtsson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons