”Den borde sjungas i kyrkan”

När artisterna i andra deltävlingen i Göteborg på torsdagen fotograferats på scen för att senare möta pressen i green room ringlar en lång kö framför Jonas Gardells bord. Även om komikern, författaren och artisten Gardell själv upprepade gånger sagt att han inte tror sig ha någon chans på lördag är det helt klart han som väcker störst intresse. Det blir lite av show runt hans bord, han talar mycket och glatt. Men även om han tycker det är roligt på den här sidan Mello är hans bidrag högst seriöst.

– Sången är på fullt allvar, men min attityd under veckan är att vara glad, lydig och foglig. Och att försöka inte vara stroppig, säger han.

För visst har han med sin bakgrund möjlighet att sträcka lite extra på ryggen på Scandinaviums scen. Han har ju under tre Melodifestivaler som schlagerprofessor i mellanakten undervisat svenska folket om exakt hur en riktig schlager ska vara för att slå igenom. Själv tävlar han dock med något helt annat.

– Jag får ha den insikten att jag som Melloartist får tacka för mig på lördag, men, det är klart ... då och då händer det ett mirakel, säger han med ett lurigt leende.

Jonas Gardell vill förstås gärna gå vidare på lördag.

– För då får jag ju sjunga den här sången en gång till. Men jag kommer faktiskt att sjunga den hundratals gånger till, oavsett vad som händer på lördag, för jag ska ha med den i min nya show!

Låten har funnits med på upploppet inför Melodifestivalen sedan 2012.

– Och den har vunnit sin jurygrupp varje år. Så sedan 2012 har jag tackat nej till att vara med varje år. Men om jag tackat nej i år så hade låten varit bränd efter showen och då hade jag gjort kompositören ganska illa, när vi nu kommit med så många gånger, säger Jonas Gardell.

Var det i något speciellt sammanhang som låten skrevs?

– Nja, för mig är det en tröstsång. Det är en sång till det elvaåriga barn som står ensamt på skolgården och tror att det är så det ska vara, den som inte någon vill vara med. Jag har själv barn och vet hur tufft det kan vara. Och jag är uppvuxen i en missbrukarfamilj. Med sången vill jag säga till människor att även om det skitit sig i livet så kan det ordna sig. Det kan också vara att man själv gjort någon illa och tänkt ”Hur f-n ska det gå att komma ur detta?”

– Då och då behöver man höra att det finns en väg ur rädslan och skammen. Och få löftet om att en gång komma fram.

Har du själv någon sång som lyft och tröstat dig?

– Ja, Heroes med David Bowie, Den handlar också om skam. där han sjunger ”and the shame was on the other side”. Skammen var på andra sidan. När jag var tonåring och var en av de där kidsen som gick på skolgården och inte trodde att livet skulle bli så bra, då tröstade den mig. Då och då behöver vi den trösten från en snäll farbror.

Nu får Jonas Gardell själv vara den snälla farbrorn och han ser allvarlig ut när han säger:

– Jag tycker att detta är en psalm, den borde sjungas i kyrkan. Så tänker jag.

När Jonas Gardell kliver ut på scenen för sin första repetition på Scandinaviums scen har han med sig en sju personer stor kör, alla sångare som han arbetat tillsammans med tidigare. Ljuset flödar uppifrån och numret är nästan lite sakralt.

Det blir applåder från oss journalister på plats, det mumlas och i raden bakom mig börjar någon sjunga med.

Det finns kanske en väg till finalen också?