Snabbtågen modern Kejsarens nya kläder

I H.C. Andersens saga Kejsarens nya kläder påstår två män att de kan sy kläder med den speciella egenskapen att de inte kan ses av dumma eller de som inte kan sköta sitt jobb ordentligt.
Ingen vill verka dum eller att inte sköta sitt jobb så alla säger att de ser kläderna och tycker att de är fina. Detsamma gör tjänstemän och politiker i de kommuner och regioner som hoppas få snabbtåg genom sitt område och kanske till och med ett tågstopp.

Man förespeglar invånarna en fantastisk utveckling i just deras kommun. Man bortser helt från projektets negativa sidor. De mest uppenbara är ekonomin.
Kostnader på 300 miljarder har nämnts. Då ska man komma ihåg att projekt som dessa alltid blir mycket dyrare än beräknat. 30-50 procent är inte ovanligt.
Oavsett finansieringssätt kommer projektet att bli en ”gökunge” under överskådlig framtid. Även lånade pengar ska ju återbetalas. En annan faktor är att det inte finns kundunderlag i ett land med bara 10 miljoner invånare utspridda över en mycket stor yta. I Tyskland med 83 miljoner, Frankrike med 65 miljoner och Storbritannien med 66 miljoner och med flera befolkningscentra med 3-5 miljoner människor, finns det nödvändiga kundunderlaget. Skulle Sverige uppnå detta så måste befolkningen koncentreras till högst tre platser i landet.
Om projektet verkligen blir av är tredje fråga: Hur ska biljetterna betalas? Detta blir ingen Öresundsbro där användarna, med måttliga avgifter, själva betalar projektet på relativt kort tid. För att några över huvud taget ska ha råd att resa med snabbtågen måste biljetten subventioneras med storleksordningen 90-95 procent. Det är skattepengar som betalas av den stora majoriteten av befolkningen som aldrig kommer att resa med tågen.
Jag vägrar att tro att dessa snabbtågsentusiaster inte förstår det omöjliga med detta projekt även om Hässleholms planarkitekt, Gertrud Richter, visat prov på en häpnadsväckande brist på historiekunskaper när hon jämför snabbtågen med utbyggnaden av stambanorna på 1800-talet (NSk 8/2). Vid den tiden var Sverige ett fattigt bondeland med vägar som möjligen klarade av trafiken men oxkärror. Flyg och bilar fanns inte. Då kunde man verkligen tala om behovet av ett järnvägsnät.

Så är det inte nu. Men hon och många andra är kanske offer rädslan att inte se kejsarens nya kläder? Nu hoppas jag att fler ska göra som gossen i sagan. Han ropade: ”Kejsaren är ju naken”.

Dagens fråga

Längtar du efter snö?

Loading ... Loading ...

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Veckans ibladningar