80 år fyller den 23 november Karl-Erik Olsson i Häglinge. Foto: Helén Fingalsson
Foto: Helén Fingalsson

Dags att hissa flaggan i topp

Som pensionär planerade Karl-Erik Olsson att ägna sin lediga tid åt att läsa, skriva, spela och sjunga. Idag när han fyller 80 år konstaterar han att att det inte blev så mycket kultur. Jag tyckte det var mycket roligare med jordbruket.

Flingor som ser ut som bomullsbollar singlar genom luften när Karl-Erik Olsson går ut på gården i Häglinge för att posera framför kameran.
– Ska jag ha hatt på? Och halsduk? undrar han.
Den bistra februarieftermiddagen avgör. Det blir både halsduk och hatt.
Han tycker inte att det känns så märkligt att fylla 80 år. Han vet inte riktigt vad som väntar på födelsedagen, men i morgon lördag blir det däremot öppet hus på gården och den som vill får komma.
– Det är en tradition vi har, berättar han och tillägger att det får bli lite ommöblering på gården så att alla ska få plats.

Gården är Karl-Erik Olssons fars föräldrahem och även om det skett ett generationsskifte så bor Karl-Erik och hans fru Sonja kvar i huvudbyggnaden.
Gården i Häglinge har varit Karl-Eriks fasta punkt under alla år som riksdagsledamot, minister och eu-parlamentariker.
Idag har han lämnat politiken bakom sig.
– Visst saknar jag politiken ibland, säger han men påpekar samtidigt att om man varit så pass engagerad är det inte roligt att hålla på med politiken på vid sidan om.
För närvarande är det hembygdsföreningen och rollen som bas i Otto Lindbladkören i Sösdala som gäller.

Det är en lång politikergärning som Karl-Erik Olsson har bakom sig. Allt från ordförande i Centerns ungdomsförbund i början av 70-talet till tiden som ledamot av Europaparlamentet i slutet av 90-talet fram till 2004.
Där emellan var han ordförande i jordbruksutskottet, både förste och andre vice ordförande i Centerpartiet samt jordbruksminister i regeringen Bildt.
Mellan 2008 och 2014 var han ordförande i Sveriges pensionärsförbund (SPF).
Alla uppdrag har inneburit att han själv inte har kunnat sköta gården. Familjen har fått ha anställda som tagit hand om djuren och marken.

Vilka har dina hjärtefrågor varit?
– Jag har alltid varit intresserad av miljöfrågor och hur man bygger samhällen, svarar han. Men eftersom jag hade jordbruk själv blev jag ofta knuten till jordbruksfrågorna.
En annan fråga som han engagerat sig i inom EU är problemen med överanvändning av antibiotika och antibiotikaresistens.
Karl-Erik Olsson berättar hur han ringde hem till sin dotter som är läkare för att fråga om den antibiotika som blandades i djurfoder i vissa länder.
– Hon tog reda på vad det var och konstaterade att det var antibiotika som man tar till när inget annat biter. Det här är en fråga som fortfarande är aktuell.

Det blev en resolution som parlamentet tog.
– Problemet var att den inte var bindande.
Runt år 2000 var Karl-Erik Olsson även samordningsansvarig för EU:s utvidgning mot öst. Hans uppgift var bland annat att ha kontakt med de då tolv aktuella ländernas parlament.
– Jag hade ambitionen att besöka de här ländern en eller helst två gånger per år, något som jag höll på med till och med 2004.
Det blev många internationella kontakter och mycket resande.
– Men jag har alltid haft ett stort internationellt intresse.
Han berättar om sin resa till England en sommar som ung och det glittrar till i ögonen när han börjar rota runt i minnets skräplåda.

Han fortsätter att berätta om en resa med SLS (Svenska Landsbygdens Studieförbund) som han kom med på. Där skulle varje land i dåvarande EEC besökas uner en vecka. Resan varade i ungefär 1,5 månad.
– Det var vid tiden då min äldsta dotter föddes och ändå var det min fru som föreslog resan. Hon sa att det hade väl varit roligt för dig. Sonja har alltid ställt upp. Men jag har nog alltid lagt mig till med en del friheter.
Hur har det gått med alla språk?
– Jag har egentligen aldrig lärt mig några språk, men jag pratar dem, säger han och spricker upp i ett leende.
En färdighet som han däremot lärde sig speciellt i EU-parlamentet var att läsa blixtsnabbt.
– Det gjorde att jag fick svårt att läsa romaner där man skulle njuta av språket, förklarar Karl-Erik Olsson.
Blir det då några memoarer?
– Jag är egentligen inte så road av det som har varit utan är mer framåtblickande. Och det är ju mycket svårare att skriva.
Efter en stund avslöjar han att det nog är dags att ge ut sin andra diktsamling. Det var många år sedan sist och han har samlat på sig en hel del.

Vad önskar du dig i födelsepresent?
– Jag vill inte ha några blommor eller presenter. I stället vill jag att man skänker pengar till Internationell människohjälp där min yngsta dotter jobbar.
Ett sätt att förena nytta med nöje.