Partier utan seriös inre partikultur

Alla politiska riksdagspartier har någon gång haft valda ledamöter som som brutit med sina partier och blivit politiska vildar eller som isolerat sig från sina partigrupper. Men det är också tveklöst så att tre partier skiljer ut sig genom att de mer frekvent drabbas av inre splittring.

Tydligast har det varit inom Sverigedemokraterna men där finns också den enklaste förklaringen eftersom det är ett relativt nytt parti där oprövade politiker snabbt avancerat till riksdagen. Miljöpartiet som är ett äldre parti borde ha en mognare partikultur, men även där är de inre stridigheterna återkommande, nu senast när en Meetoo-anklagad ledamot lämnade partiet och två utrikespolitiska talespersoner förlorat sina uppdrag och en veteran som Carl Schlyter valt att isolera sig från partiet.

Mest förvånande är egentligen att Vänsterpartiet som har en lång politisk tradition också präglas av så stor splittring. Rossana Dinamarca ställer inte upp för omval. Den erfarne Jens Holm polisanmäler en riksdagskollega.

Den gemensamma nämnaren är att det handlar om tre ytterlighetspartier som alla i grunden har en rätt oseriös politik som inte hänger samman. När de försöker bli seriösa, ja då lämnar de politiker som aldrig tagit politiken på riktigt allvar.