Svag bankkonkurrens

Marknadsekonomi bygger på tävlan mellan många aktörer. Men i förlängningen uppstår ofta koncentrationstendenser där företag fusioneras vilket på sikt urholkar konkurrensen. Banksektorn är ett sådant område där de ledande affärsbankerna sitter alltför säkert i orubbat bo, något som förklarar deras jättevinster.

Alla som är bankkunder d.v.s i princip hela den vuxna befolkningen vet att bankernas tjänsteutbud är till förväxling likartat. Det har dessutom blivit ännu tydligare när affärsbankerna har lagt ner sina mindre kontor så att den kundnära servicen gått förlorad. Kunden kan inte utöva konsumentmakt genom att gå från den ena bankens nerlagda kontor till den andra bankens officin, eftesom alla bankkontor på mindre orter är nedlagda.

Tidningen Expressen avslöjade förra veckan hur bankerna gör jättevinster och samtidigt ger bankledningarna skyhöga löner. Detta på en marknad där konkurrensen är svag och vinsterna blivit något av ett självspelande piano genom att bankerna kunnat tillgodogöra sig stora marginaler på bostadslånen.

Särskilt stötande är att dessa marginaler inte är till för att skydda sig mot framtida kundförluster. Det vi lärde oss av bankkrisen på 1990-talet var att bankerna i stort sett inte hade några som helst förluster på sina vanliga bostadslån. Det var istället företagssektorn samt finans- och fastighetssektorn som skapade berget av nödlidande lån som gjorde att flera av bankerna hamnade på ruinens brant och fick söka hjälp hos den statliga bankakuten. Därför är det desto mer stötande att bankernas ledningar beviljat bankernas chefsgarnityr orimligt höga löner. Så kan bara ske i ett läge där konkurrensen är för liten och vinstnivån skapas med närmast automatik på en dåligt fungerande bankmarknad. Sverige behöver ökad bankkonkurrens för att få en bättre fungerande marknadsekonomi inom banksektorn. För några år sedan var lönsamheten för bankerna sämre än för andra storföretag, men den skillnaden har idag utraderats.