Försvar före val

Överbefälhavaren äskar mer pengar till försvaret och varnar för sjunkande försvarsförmåga efter 2021 om det inte sker.

Politiker har tävlat i att bry sig om försvaret sedan säkerhetsläget förvärrades. Det är dock mindre roligt att lägga ut alla miljarder som krävs för att omsätta det i praktiken, särskilt i regeringsställning.

Att diskussionen sker under ett valår är både bra och dåligt: bra för att alla kommer att vilja prata försvar för att visa väljarna att man tar ansvar. Dåligt för att det finns risk för att försvarsvänliga partier tävlar om att slänga låtsaspengar över försvaret. Jan Björklund menar till exempel att regeringens intresse för försvaret bara ”är snack”. Det är fullt möjligt och återstår att se. Det lär inte bli mindre ”snack” under en valrörelse.

Försvaret är eftersatt: att komma ifatt kommer att bli oerhört kostsamt, för att inte tala om den utveckling egentligen skulle behövas för att klara av att matcha omvärldens kapacitet. I någon mån kan man se samma problem som med tågtrafik och spårunderhåll: om man struntar i att göra mindre reparationer och i att underhålla kontinuerligt, hamnar man så småningom i en situation där allt behöver lagas. Här spelar politikens kortsiktiga tänkande in: det är billigare för stunden att inte åtgärda fel, men kostar miljarder i förlängningen.

Lite matte är välkommet. Försvarsministern har givit Statskontoret i uppdrag att granska ÖB:s räkneförmåga inför valrörelsen och dess förmodade överbjudande till försvar, vård, polis och allt annat som väljarna kan tänkas vilja ha. Vad vill försvarsmakten ha i bästa fall och var går smärtgränsen innan svenskt försvar blir så pass risigt att det inte klarar sitt uppdrag, enligt en objektiv beräkning? Att ha beräkningar utöver försvarsmaktens egna att ta ställning till gör att man förhoppningsvis kan landa i en långsiktighet som valårspolitik inte lånar sig till. Vad kostar det att kunna försvara Sverige på ett rimligt sätt, i kronor och ören? Synnerligen viktig information. Martina Jarminder