Sandra Adolfsson når högst i en nickduell på Estadio da Bela Vista. Vittsjös mittback fick spela 90 minuter i A-landslagsdebuten och hade en nick som gick över ribban i slutet. Foto: TT

”Kändes väldigt speciellt”

Hon fick vänta i 30 år, 8 månader och 17 dagar – i fredags gjorde Sandra Adolfsson efterlängtad A-landslagsdebut.
Vittsjö GIK:s mittback spelade 90 minuter i Sveriges 1-1-match mot Sydkorea i Algarve Cup.
– Det var ju fantastiskt roligt. Jättekul, men samtidigt lite svårt att ta in, säger Sandra Adolfsson.

I sin första A-landskamp bildade Sandra Adolfsson mittlås med Linda Sembrant och hade Kristianstads DFF:s Mia Carlsson på vänsterbacken.
– Det var nervöst på bussen dit men jag lyckades ändå hålla nerverna i schack under matchen. Synd att vi inte vann bara.

Känslan att få dra på sig landslagsdressen?
– Det kändes lite konstigt men väldigt speciellt.
Den första halvleken blev chansfattig. De blågula tjejerna gjorde 1–0 när Loreta Kullashis nickskarv gav Stina Blackstenius fritt blås från halva plan. Blackstenius sprintade ifrån och satte ledningsbollen i nättaket i 19:e minuten.
Sydkorea kvitterade i 34:e när det svenska försvaret inte lyckades slå bort bollen. Hanna Folkessons rensning gick på Lee Mina – och in bakom målvakten Hilda Carlén.
Sverige hade flera fina möjligheter att göra ett segermål, framförallt genom Blackstenius. Sydkorea hade en riktigt vass chans att avgöra men då agerade Vittsjös debutant Sandra Adolfsson räddande ängel.

Hur stor skillnad var det jämfört med att spela en allsvensk match?
– Åh, gud…först och främst mötte vi ju Sydkorea där alla är kvicka, tekniska. Det har vi inte direkt i allsvenskan där det kanske finns en eller två sådana spelare i varje lag. Så det var stor skillnad.

Din egen insats?
– Defensivt kom jag bra in i det. Alla pratade mycket och det var till stor hjälp. Jag hade jättestor nytta av Linda Sembrant.
I slutet av matchen satte Sandra Adolfsson avtryck även i offensivt straffområde. Dels med en nick men även med en tryckare som (tillfälligt) golvade den sydkoreanska målvakten.
– Jo, men det var inte så farligt. Jag fick en lite mjuk landning, säger Sandra.

Nicken på hörnan?
– Det var precis i slutminuterna. Det blåste ju mycket och bollen kom snabbt så jag tajmade lite fel och nickade över.
Idag spelar Sverige den sista gruppspelsmatchen mot Ryssland. Sverige toppar grupp B och har en bra chans att ta sig till final.

Hoppas du på speltid?
– Jo, det är klart. Det gör man ju alltid men vi är 23 spelare i truppen.
Omskolningen av Sandra Adolfsson från mittfältare till mittback har visat sig bli särdeles lyckad – precis som för hennes rumskamrat i Portugal. Bredvid Sandra ligger Mia Carlsson (numera vänsterback istället för mittback) på sin säng, djupt försjunken i Fredrik Backmans Björnstad.
– Hon har läst i flera timmar…och gråtit lite också, avslöjar Sandra.

Ni delar ett ”Vittsjö-rum”?
– Haha, lite Vittsjörum är det – fast det vill inte Mia gå med på. Jodå, hon har en del av hjärtat i Vittsjö, fastslår Adolfsson om sin KDFF-rumskamrat som har rötterna i Vittsjö GIK.
Nåja, Adolfsson och Carlsson delar i alla fall ett nordskånskt rum i Algarve och drabbas inte av någon ”dialektförbistring”.

Och medan lagkamraterna i Vittsjö har kämpat på i tio minusgrader i veckan glassar du i den portugisiska solen mellan matcherna…eller?
– Katastrofväder! skrattar Vittsjös ”Starka Adolf”.
– Här är 10-15 grader men regn och blåst. Det har inte varit någon sol. Samtidigt är man glad att det är plusgrader, även om planerna blir tungsprungna.