Mysteriet med Amelia Earhart nära att lösas

Historia En ny forskningsrapport pekar på att ben som hittades 1940 på en ö i Stilla havet troligtvis tillhör den berömda piloten Amelia Earhart.
Om rönen stämmer har forskarna löst ett av de mest långlivade mysterierna i flygets historia.

Teorin

The International Group for Historic Aircraft Recovery, har sedan länge ett projekt för att ta reda på vad som hände med Earhart och Noonan. Man har bland annat genomfört expeditioner till Nakumaroro, eller Gardner Island som den hette vid tiden för försvinnandet.

Enligt den teori TIGHAR arbetar efter ska Earhart ha landat planet på revet som omger ön. Sedan ska hon, och eventuellt även Noonan, ha lyckats ta sig iland på ön som inte varit bebodd sedan 1892. Kvar på revet ska flygplanet ha stått och skickat ut nödsignaler.

En vecka efter försvinnandet flög tre sökplan från US Navy över ön. Vid det laget hade flygplanet svepts av revet och nödsignalen tystnat. Man ska ha sett tecken på att någon levde på ön men eftersom man, felaktigt, då trodde att den var bebodd lade man inte någon vikt vid detta.

På ön, som saknar färskvatten, ska Earhart – och kanske även Noonan – ha levt en tid som skeppsbrutna på ön och ha levt på småfisk, sjöfågel, sköldpaddor och musslor och samlat regnvatten att dricka. Earhart tros ha dött i sitt läger på den sydöstra delen av ön.

Vad hände egentligen med Amelia Earhart?
Det är ett av flyghistoriens största mysterier, ett mysterium som nu kan vara på väg att lösas.

Amerlia Earhart tillhör de riktiga flygpionjärerna, hon föddes 1897 i Atchinson, Kansas och tog sina första flyglektioner under det tidiga 20-talet. 1928 blev hon första kvinna att flyga över Atlanten.

1937 befann hon sig på en jordenruntflygning. 12.30 på dagen den 2 juli lyfte hennes Lockheed Electra från Lae i Nya Guinea där man mellanlandat. Kursen var satt på ön Howland långt ute i Stilla Havet, en flygning som skulle ta 18 timmar. Efter att Earhart och hennes navigatör Fred Noonan varit i luften i 20 timmar skickade hon ut ett meddelande att hon borde vara alldeles över ön men inte kunde se den och att bränslet var på väg att ta slut.

En timma senare snappades ett sista meddelande upp från planet: ”Vi är i linje med position 157-337. Vi flyger i nord-sydlig riktning”. Meddelandet uppfattades som en anvisning för var man skulle leta efter vraket.

Trots en massiv sökinsats hittades aldrig flygplanet och teorierna har varit många genom åren. Men nu kan gåtan ha fått sin lösning. På ön Nikumaroro, nästan rakt söderut från Howland och 290 mil sydväst om Hawaii, hittades 1940 ben som, enligt en nyligen publicerad vetenskaplig studie i den vetenskapliga tidskriften Forensic Anthropology med stor sannolikhet tillhört Amelia Earhart.

Redan tidigt fanns misstankar om att benen kunde tillhöra Amelia Earhart men en undersökning som gjordes då kom fram till att de tillhörde en man. Men modern teknologi och en vetenskap som kommit betydligt längre sedan 40-talet säger något annat.  Enligt rapporten ska det vara en 99 procentig matchning mellan benen och Amelia Earhart.

Tyvärr finns benen inte kvar, skriver BBC, istället har man fått använda fotografier och kända data om Earharts kroppskonstitution för en jämförelse.
”Analysen visar att Earhart är mer lik benen på Nikamaroro än 99 procent av individerna i en stor referensgrupp” står det i rapporten, skricver BBC.

Teorin

The International Group for Historic Aircraft Recovery, har sedan länge ett projekt för att ta reda på vad som hände med Earhart och Noonan. Man har bland annat genomfört expeditioner till Nakumaroro, eller Gardner Island som den hette vid tiden för försvinnandet.

Enligt den teori TIGHAR arbetar efter ska Earhart ha landat planet på revet som omger ön. Sedan ska hon, och eventuellt även Noonan, ha lyckats ta sig iland på ön som inte varit bebodd sedan 1892. Kvar på revet ska flygplanet ha stått och skickat ut nödsignaler.

En vecka efter försvinnandet flög tre sökplan från US Navy över ön. Vid det laget hade flygplanet svepts av revet och nödsignalen tystnat. Man ska ha sett tecken på att någon levde på ön men eftersom man, felaktigt, då trodde att den var bebodd lade man inte någon vikt vid detta.

På ön, som saknar färskvatten, ska Earhart – och kanske även Noonan – ha levt en tid som skeppsbrutna på ön och ha levt på småfisk, sjöfågel, sköldpaddor och musslor och samlat regnvatten att dricka. Earhart tros ha dött i sitt läger på den sydöstra delen av ön.