Mamman känner sig besviken och arg över hur det fungerat – eller snarare inte fungerat – sedan pojken kom till Bokskogens hem. Där har han varken gått i skolan eller på praktik, och behandlingen har varit i det närmaste obefintlig, menar hon. Foto: TT BILD

Kämpar för att flytta sonen

VINSLÖV/HALMSTAD
Ända sedan slutet av sommaren har en mamma förgäves försökt få sin son flyttad från Bokskogens hem.
– När jag läser om Ivos kritik får jag allt jag känner bekräftat. Mitt barn är svårhanterat, det vet jag, men jag kunde lika gärna haft honom hemma. Han får ingen hjälp alls där, säger hon bedrövat.

Sex gånger uppger hon att hon anmält HVB-hemmet till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Anmälningar som vd:n inte alls tyckte om, berättar hon:
– Han ringde upp mig och bad mig att inte göra fler anmälningar till Ivo utan skicka anmälningarna till honom istället, för då kunde han själv kommentera vad som hade hänt. Det kändes som om han försökte lura mig. Jag anser att Ivo ska känna till så mycket som möjligt så att boendet får en chans att bättra sig.

Mamman, som av hänsyn till sonen vill vara anonym, hoppades få in honom på ett hem där han kunde få behandling för sitt missbruk i kombination med sina svåra diagnoser. Han behövde regler, stöd och rutiner för sitt dagliga liv – men ingenting av detta menar hon att han fått under det dryga halvår han bott på hemmet utanför Vinslöv.
– Tidigare har han bott sex månader på ett annat hem och där fungerade det jättebra. Här har jag varit missnöjd sedan dag ett. Ingen personal har ringt och presenterat sig. Det blir inga konsekvenser när han rymmer och vi får inte veta någonting.

Hon berättar om en permission då pojken skulle få åka hem på besök.
– Halv elva skulle de vara här. Halv tolv ringer jag och undrar var de blir av, bara för att få till svar att de inte kommer i dag, för han orkar inte.

Pojken har enligt mamman en skriftlig plan där målen är att komma igång skolan, börja med sin praktik och för att få komma hem ha skött detta under några månader. Under det halvår som han bott på hemmet har han dock varken gått i skolan eller varit på praktik.
– Den planen har inte följts för fem öre. Jag har frågat personalen, hur ska du göra för att ge honom den hjälp han behöver för att komma iväg till skolan? Då fick jag till svar ”Det vet jag inte, det får jag kolla upp”. Man tycker ju att de måste sätta in resurser när de upptäcker att ett barn inte gör någonting, säger hon uppgivet.

– Vi har skickat iväg honom för att vi inte kan få honom ordentlig här hemma, och så skiter de i det. Han har inte fått hjälp med sitt drogtänk eller någonting. Han förstår fortfarande inte varför han sitter där. Jag frågar vad för behandlingar och samtal de gett honom och personalen svarar att de brukar prata i bilen när de är ute och kör. Linus ringde mig och sa att behandling är att gå upp på morgonen och duscha.
Det enda bestående minnet, menar hon, är att pojken fått en tatuering.
– En annan boende hade smugglat in en tatueringsmaskin på boendet.

Mamman har flera gånger tagit upp problemen med socialsekreteraren i hemkommunen, som betalar placeringen på Bokskogens hem.
– Handläggaren sa att det var lika illa på nästan alla ställen, säger hon.
Efter många samtal fick hon dock till sist sin vilja fram:
– Nu har vi äntligen fått okej till att han ska få flytta. Nu letar vi efter en annan plats.

Norra Skåne har förgäves sökt Bokskogens vd Linus Winterboren, för hans kommentarer på kritiken.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Tror du dina paket kommer fram i tid till jul?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar