Nuets brännande brådska

Martin Luther King Junior mördades för femtio år sedan, 4 april 1968. Hans ”jag har en dröm” -tal är fortfarande en av de mest citerade och betydelsefulla texterna om social rättvisa. ”Jag har en dröm” blev minnesvärt dels på grund att det helt enkelt var ett exceptionellt bra tal. King litade på lyssnaren och tillskrev publiken ädla avsikter och intentioner, oavsett hudfärg eller samhällsklass, som ”disciplin och värdighet”.

Detta jublande hoppfulla budskap om en utopisk framtid där alla har rätt till samma okränkbara frihet och värdighet oavsett hudfärg handlar egentligen om att sociala förändringar tar tid och hårt arbete och att vi inte får duka under i frustration. King påpekar att svarta amerikaner hundra år efter slaveriets avskaffade fortfarande inte var fria. Sociala och ekonomiska bojor är lika verkliga som dem som tidigare satt om slavens fot. Det stämmer tyvärr fortfarande.

2018 kan förefalla ha lite gemensamt med 1968. Världen rör sig snarare från än mot Dr. Kings ideal. Men budskapet i ”jag har en dröm” är synnerligen aktuellt. Precis som Martin Luther King lever vi i aktivistiska tider då gräsrötter kämpar för att få till varaktiga förändringar, medan den formella makten strävar bakåt. Kings vill, som han säger i talet, påminna om ”nuets brännande brådska”.

King inleder sitt tal med att konstatera att han befinner sig på den största demonstrationen för frihet i hans nations historia, med 250 000 personer. Han skulle ha baxnat om han såg aktivistvågen 2017-2018. Under de senaste två åren har de största demonstrationerna någonsin ägt rum. Jämställdhetsmarschen i protest mot Donald Trump 2017 drog någonstans mellan 3.5 och 5.2 miljoner deltagare. Washington Post har valt siffran 4.1 miljoner som en konservativ skattning, baserad på uppgifter från lokal polis och media.

Det har åter blivit acceptabelt att se invandrare och de med annan hudfärg än vit som ett samhällsproblem, både i Sverige och i USA. Den diskriminering som ett osvenskt efternamn eller ett exotiskt utseende kan föra med sig i ett land som inte gillar olika är vi inte lika intresserade av att prata om. Martin Luther King varnade för hatets destruktivitet, men disciplin och värdighet har blivit omodernt.

King ropar efter en meritokrati. ”vad vår karaktär innehåller” inte hur vi ser ut eller var vi kommer ifrån. Han poängterar att riktiga framsteg bara kan åstadkommas genom samarbete och broderskap, splittring fungerar inte. Att den med privilegium måste ge avkall, så att den som trycks ner kan resa sig upp.

Kommer vi någon gång att bli ”äntligen fria”, som King önskar sig, trots dessa bakslag? Förmodligen skulle han delat vår samtids oro för antidemokratiska krafter på uppgång. Men King såg uppgivenhet som ett slags perversion. Han höll talet under en tid av segregering och lyckades förmedla hopp.
Det finns många gemensamma nämnare mellan 1868 och 2018, inte minst en gräsrotsaktivism som världen aldrig tidigare sett. Den skulle King uppskattat, i nuets brännande brådska, 2018.

Läs mer:

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Tror du dina paket kommer fram i tid till jul?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar