Annons

Udd och nerv men utan upplösning

Litteratur/recension Lennart Bromander har läst Agnes Lidbecks nya roman Förlåten.
Publicerad 4 april 2018 • Uppdaterad 24 november 2021

Agnes Lidbecks debutroman Finna sig möttes förra våren med entusiastiskt bifall av läsare och kritik. Med intelligens och språklig precision tecknade hon ett slags typfall av en kvinna, som följer den sociala överenskommelsen för vad en kvinna trefaldigt ska vara, mor, älskarinna och vårdarinna.

I bilden av denna Anna förhöll sig Agnes Lidbeck samtidigt både objektivt analyserande och subjektivt gestaltande på ett rent virtuost vis.

Annons

Redan nu kommer Agnes Lidbecks andra roman, Förlåten. Denna gång är det två kvinnor, som står i förgrunden. Två systrar, Maria och Ellen, där den förra är ensamstående mamma med vissa viktproblem och med arbete som vårdbiträde på ett äldreboende. Hennes tillvaro tycks mest vara styrd av emotioner.

Den fyra år äldre Ellen är raka motsatsen. Hon är en smart och smärt dam, ensamstående framgångsrik affärskvinna, ständigt resande jorden runt i olika konferensärenden. Hennes tillvaro styrs av en isande rationalitet.

Nu möts de i det gamla sommarhus, där den nyligen avlidne fadern bott – modern håller sig borta i Spanien. Nu ska det rensas, och som det brukar bli i gamla sommarhus ihågkommas.

Agnes Lidbeck varvar avsnitt från nutid till tiden då flickorna var i den begynnande puberteten, i varje fall Ellen, medan den yngre Maria osäkert försökte förhålla sig till systerns agerande. Och objektet för det agerandet är en betydligt äldre halvbror Jakob, om vilken vi vet att han hade psykiska problem och också kommer att ta livet av sig. Just där vid sommarhuset i sjöboden, där Ellen hittar honom.

Egentligen räcker väl det som beskrivning av romanen, laddningarna och konfliktytorna både då och nu är ju uppenbara. Och det är framför allt förhållandet mellan Maria och Ellen, som författaren uppehåller sig vid. Varje replik eller vardagshandling av den ena parten missförstås, tolkas och vantolkas av den andra. De understuckna anmärkningarna haglar över sidorna. Sällan har man väl skådat en mer dysfunktionell syskonrelation, och Agnes Lidbeck utvecklar med stor elegans all sin psykologiska virtuositet.

Men samtidigt känns texten väl statisk, det här förhållandet manifesteras redan på första sidan, och alla dessa stickande repliker blir sedan en oändlig variationsräcka på samma sak. Först mot slutet börjar det hända något med Ellen, som nästan litet motvilligt börjar knyta an till sin lille systerson, som hon tidigare varit iskallt ointresserad av.

Det slutar dock inte så bra, här blir det också missförstånd. På slutsidorna har Maria försvunnit åt sidan, medan Ellen sitter ensam i ett trist Bangkok. Någon plats för harmonisk final fanns inte.

Agnes Lidbeck är en briljant stilist. Det är udd och nerv i alla de meningar hon formulerar. Det är stort bara det, men själva romanarrangemanget, ett sommarhus, fyllt av traumatiska minnen, där två omaka systrar sammanstrålar känns som en variant av något man mött litet för ofta i svenska romaner.

Och romanen tycks på slutet bara lösas upp utan någon riktig upplösning.

bild 1/2
Agnes Lidbeck. Foto: Patrik Hedljung
Agnes Lidbeck. Foto: Patrik Hedljung
Fakta:

BOK

Förlåten

Författare: Agnes Lidbeck

Förlag: Norstedts

Lennart Bromander
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons