Och så var de bara tretton

Turbulensen inom Svenska Akademien fortsätter. Stol nummer 11, Klas Östergren, blir tom när författaren överger akademin. Han menar att stadgarna ignorerats till förmån för ”obskyra hänsyn”. Även Kjell Espmark, på stol nummer 16, lämnar. Han menar att enskilda ledamöter satt privata vänskapsband före akademins syfte och arbete.
Groucho Marx sade att han inte ville vara medlem i en klubb som skulle acceptera honom som medlem. Skämtet håller på att bli allvar i fallet med Svenska Akademien. Vilken prestige finns kvar i ett medlemskap när de lämnat som är besvikna på Akademiens kopplingar till sex-och maktmissbruksanklagade ”kulturprofilen”? Vem vill ersätta en akademiledamot som lämnat på grund av etiskt underskott i akademins arbete? Vem vill vara medlem i en klubb som blivit symbol för det beteende som utlöste höstens metoo-uppror? Det känns osannolikt att till exempel Kristina Lugn skulle tackat ja om hon blivit tillfrågad i dag.
Fyra tomma stolar av 18 vittnar om att akademin måste gå längre i självrannsakan än att utreda ”kulturprofilens” uppförande med akademins goda minne. Hela verksamheten och dess arbetsmetoder måste ses över. Östergren hänvisar till devisen om snille och smak i skrivelsen om varför han går. Skandalen och akademins roll i den har minst sagt varit smaklös. Man håller nu bokstavligen på att förlora sina snillen också.

Dagens fråga

Ska du gå i ett luciatåg?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar