Snillen utan smak – igen

Svenska akademin har överraskande valt att kommunicera med omvärlden och varandra genom en serie rätt ovärdiga debattartiklar.
Horace Engdahl kallar i Expressen Sara Danius för den sämsta ständiga sekreteraren sedan 1786. På Trumpretorik kallar han avhoppade akademikollegor ”dåliga förlorare”.
Om man bortser från det taffliga i att tvätta byk offentligt, är det bisarrt att Engdahl ser Danius som problemet och inte att en akademiledamot tagit emot bidrag till en verksamhet hen varit delägare i, i strid mot reglerna, samt att det ännu inte är klart hur ”kulturprofilen” kunde läcka uppgifter om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur. Detta alltså om man bortser från de graverande vittnesmålen om kulturprofilens sexuella gränslöshet och maktmissbruk, delvis i av akademin ägda lokaler och med dess namn som pant.

Engdahl förfäras över råheten i den maktkamp han menar har utbrutit. Allmänheten har nog också förfärats, men då snarare över råheten i kulturprofilens beteende, samt att akademin har givit honom en plattform för maktmissbruk som gjordes möjligt bland annat genom att han ansågs nära knuten till akademin.

Man kan gissa att Engdahl är rätt ensam om att mena att det är allvarligare att läcka att en omröstning om Katarina Frostenssons plats i akademin skett än att namnet på Nobelpristagaren kommit ut i förväg, vilket är ett slags konstnärligt insiderbrott, eftersom det går att spela på vinnaren om pengar, samt använda det som ett kapital för inflytande, vilket ”kulturprofilen” också verkar ha gjort.

För att måla på ytterligare ett lager av absurditet ringer Expressen Leif GW Persson, som tydligen inte bara är expert på mord, utan också karaktärsmord. Han förklarar att Danius inte är den sämsta sekreteraren, utan Engdahl själv. Vem trodde att Svenska Akademien skulle göra sig själva till klickbete?

De ledamöter som röstade mot att Frostensson skulle uteslutas har skrivit en försvarstext. Där menar de att allt beror på den ”mediala bilden” som målats upp. Den bilden har målats dock upp av ett antal av oberoende vittnen till övertramp och övergrepp. Långt ifrån alla vittnen var anonyma. Man kan alltid skylla besvärligheter på media. Går det så går det. Undertecknarna avfärdar turbulensen kring kulturprofilen med att inga trakasserier eller övergrepp riktats mot akademins ledamöter eller personer nära den. Man har ett människovärde även om man inte sitter i Svenska Akademien, så det är ett bra hjärtlöst argument.

Att kungen, en person som omöjligt kan sitta på sanningen om vad som skett bakom lyckta dörrar och vars ceremoniella funktion gör att han lär vara oförberedd på den typen av arbetsuppgifter, föreslås som problemlösare visar på det interna kaosets omfattning.

Det är egentligen ointressant vem som bråkar med vem under Svenska akademins möten. Intressant är att ledamöterna inte håller Nobelprisets status högre än intern maktkamp. Prisets och akademins status devalveras av dessa palatsintriger, för att inte tala om sexuella övergrepp och maktmissbruk, om man inte tar det på allvar.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Tror du dina paket kommer fram i tid till jul?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar