Av­hoppen för­ändrar inte SD

I ett nor­malt po­li­tiskt par­ti skulle det för­stås vara kris och ka­ta­strof om 14 pro­cent av riks­dags­le­da­möterna hoppade av un­der en man­dat­pe­ri­od. Sverigedemokraterna där­emot fö­re­faller obe­kym­rade trots att sju av 49 in­valda le­da­möter nu­me­ra till­hör andra par­tier el­ler blivit po­li­tiska vil­dar.
Jag tror till och med att av­hoppen har orsakat en viss mun­ter­het och lättnad hos par­ti­led­ningen. För var­je av­hopp har det blivit lite lättare hävda att SD nu är ett de­mo­kra­tiskt rums­rent par­ti. Knäpp­skal­larnas och ex­tre­misternas tid är förbi.

Jag har träffar två av av­hop­pa­rna, Mar­ga­re­ta Larsson och Olle Felten, och med de­ras av­hopp måste rim­li­gen graden av se­rio­si­tet och an­stän­dig­het ha stigit inom SD:s riks­dags­grupp. Men be­tyder det att det där­med är dags att be­trakta Sverigedemokraterna som ett par­ti bland alla andra?
Nja, jag tror inte att SD-led­ningen håller med om det. Visst vill par­tiet fram­stå som de­mo­kra­tiskt an­stän­digt, men sam­ti­digt är miss­tänk­sam­heten mot allt vad eta­blis­se­mang heter par­tiets livs­nerv. Par­tiet vill fram­stå som det enda rik­tigt folk­liga al­ter­na­tivet till ”sjuklövern”.
Dess­utom går det knappast att hävda att alla lo­kala av­hopp och de sex riks­le­da­möternas på nå­got av­gö­ran­de sätt har för­ändrat par­tiets pro­fil. Det finns fort­fa­ran­de kvar åt­skil­liga ak­ti­va och sym­pa­ti­sörer med rötter i ra­sis­tiska rö­rel­ser och för­tro­en­de­valda som fort­sätter ut­trycka främ­lings­fi­ent­liga åsikter.
Ännu vik­tigare; se­dan par­tiet bildades för 30 år se­dan har prin­cip­pro­grammet om­ar­betats vid flera till­fäl­len, men det nu ak­tu­ella präglas av en minst sagt märk­lig syn på män­ni­skan och sam­häl­let.

Un­der av­snittet Sverigedemokraterna och män­ni­skan förs ett re­so­ne­mang om att vi inte föds som oskri­vna blad. Det finns hos oss alla en ”ned­ärvd essens”, en kärna av egen­skaper och vär­der­ingar, som kan vara ge­men­samma för oss alla men ock­så unika för vissa grupper.
Det fram­går inte rik­tigt vil­ka grupper som av­s­es, men vi för­står att des­sa ned­ärvda egen­skaper gör det svårt för att inte säga omöj­ligt att blanda män­ni­skor hur som helst.
Ok, for­mu­le­ringar om raser och skill­naden mel­lan raser är nu­me­ra bort­ren­sade, men det grund­läg­gan­de sättet att se på män­ni­skor har inte för­ändrats. Vi till­hör inte bara olika grupper, vi är olika se­dan föd­seln be­ro­en­de på om vi är födda i Ör­kel­ljunga el­ler i Bag­dad, en­ligt SD.
Lite läng­re fram i pro­grammet be­skriver par­tiet sin syn på na­tionen och den na­tio­nella till­hö­rig­heten. Alla kan vi bli svenskar, men som in­födda räknas de som är födda i Sverige el­ler i nå­got nor­diskt land (!). För SD är det inte själv­klart att alla som har rätt att leva i vårt land ock­så är full­vär­diga med­lemmar av vårt sam­häl­le. Nej, för att bli helt och fullt in­te­grerade måste vi om­fattas av den rådande kul­turen.

Åter­i­gen, det är lite svårt att följa med i re­so­ne­manget och det fram­går inte vem som ska be­stämma vil­ka som är kul­tu­rella svenskar och vil­ka som inte är det. Tyd­ligt är emel­ler­tid att SD delar upp oss som bor och lever i Sverige i ett ”vi” och ett ”dom”.
Av­hoppen och ut­rens­ningarna kommer sä­kert att fort­sätta, men för­vand­lingen till ett an­stän­digt par­ti blir inte tro­vär­dig så länge par­ti­pro­grammet över­lever.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Tror du dina paket kommer fram i tid till jul?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar