Om inte Sverige kan, vem kan då?

Kommer Sverige att klara klimatpolitikens mål om att utsläppen ska vara noll år 2045? Inte om vi fortsätter i den här takten. Våra utsläpp är bland de lägsta inom EU. Ändå minskar de för långsamt.
På plussidan finns att utsläppen från uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat. På industrisidan har de ökat något. Det är bra och dåligt, eftersom konjunkturuppgångar har andra fördelar. Personbilstrafiken har ökat, men utsläppen minskar. Flygresandet ökar, men det påverkar inte svensk statistik så mycket, eftersom utsläppen sker i utlandet. Hade tågen fungerat riktigt bra och varit billigare än flyg hade det inte funnits någon vits med att flyga inrikes. Tidsvinsten är marginell.
Det finns två problem: det ser bra ut för Sverige på pappret om man inte räknar med klimatpåverkan utomlands. Tittar man på den är vi inte lika duktiga. Det går dessutom för långsamt. Utsläppen skulle behöva minska med minst sju procent per år under tolv år framåt. De minskade med tre procent mellan 2015 och 2016. Om inte Sverige klarar ambitiösa klimatmål, vem gör det då? Vi har utmärkta förutsättningar ekonomiskt och ligger i framkant i ambition och kunskap. Om inte vi kan, eller vill (det är också en fråga om politisk vilja), hur ska vi som medlemmar i EU eller andra internationella samarbeten kräva uppoffringar av dem som inte kommit lika långt?

Dagens fråga

Ska du gå i ett luciatåg?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar