Prisad efter kvarts sekel
Arthur Hentze fingrar lite på sin tolv år gamla Tesro Pa 10. Mekaniskt tryck.
Pålitlig som bara en tysk pistol kan vara.
Vapen kittlar alltid lite grann. Och de gör sig bra på bild.
Arthur Hentze, 74, får posera med sin Tesro utanför klubbhuset i utkanten av Lönsboda.
Sikta mot skogsdungar och återvinningscentralen intill klubbhuset.
Lite senare ringer han upp och vill lägga till en väsentlig sak som missades under intervjun.
– Vapen i sig är inte farliga utan det handlar om hur man hanterar dem, förklarar han.
– Man har inte vapen för skojs skull utan som tävlingsredskap.
Så talar en riktig ungdomsledare. Ständigt mån om fostra bra och anständiga människor i en kommande generation lönsbodaiter. Eller som han sagt tidigare, under intervjun.
– Det är bra att ungdomarna har ett intresse istället för att springa runt och hitta på jävulskap.
Han har nyligen fått ett idrottsledarstipendium som delas ut av Sparbanksstiftelserna tillsammans med Skåneidrotten.
Det märks att det är en ungdomsledare som Norra Skåne har framför sig.
Han pratar helst om sina adepter som han haft de senaste 25 åren. Om Oscar Nilsson, så klart, som i fjol flyttade till Bundesliga i Tyskland och klubben Bassum von 1848, men även om många andra unga utövare som han närt under sina tränarvingar.
Det är lag-SM hit och Skyttiaden dit. Guld och silver.
Men nu handlar det ju faktiskt om Arthur Hentze.
Efter mer än 50 år i Sverige pratar han fortfarande danska. Fast ord som kan missförstås mellan broderfolken är på svenska.
Det hentzska hybridspråket kan kallas öresundska.
På öresundska förklarar Arthur Hentze att han är uppvuxen på Österbro, mitt i Köpenhamn.
Det är sannerligen inget råttbo på planeten Tellus.
Varför flyttade du till Lönsboda?
– För att få trevliga grannar, ha ha!
1964 stod Arthur Hentze i begrepp att flytta till en lägenhet i grannstadsdelen och det lite mindre fashionabla Nörrebro. Men vid samma tidpunkt hade han besökt en vän som hade ett torp i Lönsbodatrakten.
Det slutade med att han hittade ett eget torp och valde skogen istället för stendjungeln.
Var det gröna vågen?
– Nej, nej. Jag tittade på lägenheten i Nörrebro, men det var ett jäkla ställe. Fyra värdshus, ett i varje hörn av fastigheten, så vi flyttade hit.
Var din fru med på det?
– Absolut. Det fanns ingen ström, inget vatten och ingen toalett i torpet. Det var primitivt men lugnt och skönt.
Med sig till Lönsboda tog han intresset för skytte.
Som värnpliktig på artilleriregementet på Själland var han MC-ordonnans.
Som sådan fick han bära pistol.
– Jag fick en guldserie första gången jag sköt. Det hade ingen värnpliktig gjort förut.
Det var en naturlig talang?
– Det verkar så, ha ha.
Han gick med i Lönsboda Pistolskytteklubb 1970 men det dröjde ända till början av 1990-talet innan han och legendariska Kurt Olofsson började träna ungdomar.
Vad har ledarrollen betytt för dig?
– Det har varit en, vad ska man säga, bra personlig utveckling. Och det ger glädje.
Hur känns det att få ett stipendium för dina insatser?
– Det är fantastiskt att få lite uppskattning för all tid man lagt ner.
Får man plakett eller diplom?
– Ingen aning. Jag får i alla fall 7000 kronor personligen och 3000 kronor till ungdomsarbetet i klubben. Det är trevligt.
Vad ska du göra med den förmögenheten?
– Ha ha! Förmögenhet? Det vet jag inte. Det går väl till anmälningsavgifter.
Arthur Hentze fyller 74 år i juli.
Tävlar du fortfarande?
– Ja, så mycket jag hinner.
Har du mött Ragnar Skanåker?
(Sveriges största genom tiderna, snart 84 år, som bland annat vunnit 1 OS-guld och 4 VM-guld)
– Jajamensan! Jag slog honom i finalen i veteran-SM i Östersund i fjol. Jag sköt upp mig till silver och han slutade 5:a, tror jag.
Blev han sur?
– Nej, nej. Jag har slagit honom förr. Men han har nog plusstatistik på mig. Dessutom har han vunnit OS-guld, det har inte jag.
Utvecklas du fortfarande?
– Man kan alltid bli bättre.
Har du någon svaghet?
– Nej!
Din styrka ligger i självförtroendet?
– Javisst, självklart! Det är viktigt att vara positiv.
