Den populära anspråkslösheten
Konsert
Lasse Stefanz – Live in concert
Röda Salongen, Hässleholm Kulturhus.
Sverigepremiär tisdagen den 24 april 2017.
Med Björn Ranelid som extra hästkraft och Thomas Deutgen som chaufför har Lasse Stefanz kört ut på sin första konsertturné för att fira sin 50-åriga tillvaro. Publiken finns där liksom tidigare. Låtarna är desamma. Skillnaden är bara att publiken sitter. Det är Olle Jönsson och hans kamrater inte vana vid.
En viss nervositet kunde därför spåras hos Olle när draperierna dragits åt sidan och han stirrade den fullsatta salongen i det så kallade vitögat. Men den osäkerheten blåste bort när fokus gled över på gamla tider och när han och Christer Ericsson intervjuades av Thomas Deutgen.
Det är möjligt att Lasse Stefanz popularitet skulle vara densamma friheten från märkvärdighet förutan. Men jag tvivlar eftersom igenkännandet är så viktigt.
Till Lasse Stefanz-gängets adelsmärke hör anspråkslösheten, att ha roligt åt sig själva, åt de egna misstagen. Minnen om små gage, lustiga scenkläder och som de själva tyckte förfärliga melodival med lika förfärliga sånginsatser, för att inte tala om det rysliga skivomslaget från 1985 i en gymnastiksal; allt sådant bekräftar anspråkslösheten.
De här grabbarna kunde vara vilka som helst i den nära vardagen – en sorts Lill-Babs-effekt; ni vet grannens dotter som gjorde karriär men ändå var enkel och igenkännande mot alla.
Minnena från förr understöddes av klipp från Nygammalt 1982 då Lasse Stefanz gjorde sitt första TV-framträdande och från andra tillfällen i rikets mediefokus.
Sedan följde urvalet från 700 inspelade låtar: Oh Julie, Morgongåva, Sara Solsken, Peppelinos bar, Hundra mil från dig, Skattlösa bergen, De sista ljuva åren, Det regnar och regnar, När countryn kom till Skåne, Österlenvisan till den mindre kända Only You efter original från The Flying Pickets från mitten av 1980-talet fram till Niklas Strömstedts Du hinner med en gubbe till.
Den egna låtleverantören Heidi Krohn skev texten till När mitt hjärta slutar slå, som Olle Jönsson med känslig balladröst förvandlade till kvällens möjliga toppnummer.
Som frontman är Olle Jönsson sångare, presentatör, filosof, komiker och berättare med en kombination av robust humor och öga för vardagspoesins blyga blomma. Lasse Stefanz är trots personalbyten på senare år intakt som lagmaskin. Det är bara i denna samling av extrem kontinuitet man kan tala om nykomlingar när Joachim Svensson (anslöt 2012), Gunnar Nilson (2007), Jonas Rignell (2011) och Anders Dahlgren (2015) förs på tal.
Alla smälter väl in mönstret. Må det ändå vara tillåtet att lyfta fram Gunnar Nilsson som pådrivande dynamo bakom slagverket och mångkunnige Jonas Rignell (sång, klaviatur, dragspel och gitarr) vars inspel från vänster på scenen tilldelar honom en roll hos Lasse Stefanz lika viktig som Emil Forsbergs dribblande längs kanten i svenska fotbollslandslaget.
Kul för lilla Hässleholm att turnépremiären gick stora Kristianstad förbi. Det tackade publiken för genom att begära flera extranummer, allra sist Jerry Williams-klassikern Did I tell You.
Bara en varning inför turnéns fortsättning i mindre akustiksäkra lokaler. Konsertljud är inte detsamma som ljud att dansa till. I så fall riskerar både de vokala och instrumentala soloinsatserna att drunkna.