Uppfinnar-Jockes livslånga kärlek

Det regnar kalla aprildroppar just den här dagen. Det innebär att Åke Nilssons traktorer fått dra på sig var sin regnrock som skydd.

Speciellt den lilla gröna Steigern ST250 som är Åkes stolthet ska skyddas från väder och vind. Den lilla juvelen har sällskap av lite mer väderbitna fordon i Åkes lilla maskinpark som ligger mitt i ett villaområde i Vinslöv. För Åke använder sina små traktorer. Han fraktar, plogar och lyfter, allt beroende på vilken maskin han plockar fram.

Men den lilla Steigern gör kanske inte så mycket nytta. Den fungerar mest som ögongodis och som ett bevis på att det faktiskt går att bygga en skalenlig kopia av denna i verkligheten mycket stora traktor som började byggas i Norddakota i USA.

– Jag börjar med däcken för att därefter bestämma skalan, berättar Åke.

Man förstår att detta är en klok tanke eftersom däcken i princip är det ända som inte mejslats fram för Åkes hand. Till och med backspeglar, antenn, vindrutetorkare, dörrhandtag och andra små detaljer har han tillverkat själv. För närvarande är det motorn som han hoppas kunna få liv i. Och där handlar det om detaljer och precision som heter duga.

– Jag har alltid varit intresserad av motorer, berättar Åke och förklarar hur han i princip föddes rakt in bland olja och maskindelar.

Hans far och farbror jobbade med motorer och han var inte så gammal när en äldre motor från en så kallad EPA-traktor landade i hans armar. Praktiken i skolan gjorde han givetvis på en bilverkstad. Kanske kan man säga att det var starten för ett arbetsliv bland cylindrar, ventiler, kolvar, lager och tändstift.

Åke började jobba på Lantmannaföreningen där han reparerade lantbruksmaskiner. Det var där han kom i kontakt med den imponerande Steigern för första gången.

– En Steiger ST250 levererades till Råbelövs gård. berättar Åke. Det var den enda som fanns häromkring och det var jag som servade den.

Åke jobbade på Lantmannaföreningen i 22 år innan han började på Backers. Även där jobbade han med att reparera och underhålla maskiner.

– Ja, det hände även att jag byggde små maskiner, tillägger han.

Åke visar runt bland sina egna fordon, maskiner och reservdelar.

Här finns en fyrhjuling som Åke egentligen tycker är för klumpig att köra,

– Men jag ville ha en fyrahjuling innan det var dags för rollatorn, förklarar Åke med sitt bredaste leende.

I ett förråd står en motorcykel från 1983.

– Det var min sjunde motorcykel, men denna har jag faktiskt behållit sedan dess.

I ett annat förråd står en motordriven säckakärra.

– Den har jag haft mycket nytta av, berättar Åke och förklarar hur bra den är när man ska flytta tunga saker. Den går till och med in i en hiss.

Och så finns det en vedklyv

– Även den har jag byggt själv.

Så där fortsätter det allt medan reporterblocket blir blötare och blötare.

Med sina traktorer som dyker upp här och var, har han skottat snö, plöjt, harvat, kupat potatis och kört hem ved. En av de lite äldre och mer ärrade traktorerna har enligt Åke tjänat sin ägare i mer än 2 000 timmar. Med andra ord en riktig trotjänare.

– Den har varit guld värd, säger Åke och tittar kärleksfullt på sin gamle kamrat som nästan verkar ha blivit som en familjemedlem.

Regnet tilltar och Åke bjuder ner i sin källarverkstad. Det är här detaljerna svarvas och slipas fram. Det är också här många idéer glimmar till. Man kan nästan se den lilla glödlampan blinka till ovanför huvudet på Åke. Han är en Uppfinnar-Jocke av rang som ser en ära i att göra i princip allt på egen hand.

Men det måste finnas ytterligare någon dröm att förverkliga.

Nu lyser den imaginära glödlampan över Åkes huvud igen.

– Jag skulle vilja bygga en Volvo F88, berättar han och tillägger att det var den första lastbilen som han körde. Den plogade jag flygfält med när jag låg i lumpen.

Sedan rycker han på axlarna.

– Men jag tror inte att tiden räcker till.

Samtidigt förstår man att det är viktigt att få drömma och att få låta idéerna komma och gå. Kanske blir nästa projekt något helt annat. Kanske blir det just en Volvo F88. Eller så börjar han bygga modellflygplan igen, som han gjorde som ung. Eller så får någon av de gamla traktorerna en helt ny kostym. För med Åke och hans motorer kan man aldrig vara säker. Det är nog det enda som är säkert.