Idrott och förtryck

En vän brukar säga att du kan skaffa vänner och knyta kontakter med folk i hela världen med hjälp av fotboll och öl. I länder där religionen förbjuder öl kan man tala om fotboll. Han har testat teorin och säger att den håller.

Många talar ”språket” fotboll. Intresset för fotboll är stort och internationellt. Det är svårt att föreställa sig vad som skulle få folk att sluta intressera sig för fotboll och för fotbollsmästerskap. Det är därför det går att förlägga mästerskap till diktaturer och skurkstater och ändå räkna med att publiken snällt åker dit eller tittar på matchen i TV. Folk vet att saker och ting inte står rätt till bakom kulisserna, men kan inte stå emot frestelsen att se landslaget spela borta, oavsett hur illa lokalbefolkning eller gästarbetare far kring mästerskapen.

Det är extra sorgligt eftersom fotbollen hade haft ovanligt goda möjligheter att ena och påverka. Skulle Fifa säga att stater som struntar i mänskliga rättigheter inte får mästerskap och kanske inte ens får delta i mästerskap skulle det vara ett effektivt embargo.

Men i nuläget kan fotbollen användas av korrupta stater för att öka sitt anseende. Det är sorgligt att en populär och folkkär idrott används som ett sätt att bygga upp på diktaturer med.

Varför förlägger man fotbollsmästerskap och OS till diktaturer och förtryckarregimer? Spel som går ut på att sportsligt följa reglerna och tacka varandra för en god match, ska det verkligen spelas i en verklighet där alla regler och all rättvisa har upphört att gälla?

Tjetjeniens huvudstad Groznyj får agera värd för Egyptens landslag under fotbolls-VM i juni. Om du har ett vagt minne av att ha hört talas om Tjetjenien nyligen så stämmer det: de försökte utrota landets homosexuella. En tragedi som det kommer att ta generationer att återhämta sig från.

Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov är förmodligen Europas mest hårdföre ledare. Mänskliga rättigheter finns inte längre i Tjetjenien. Som belöning för detta får man leka värd under fotbolls-VM och delta i den internationella idrottsgemenskapen. Hur är det rimligt?

Just nu pågår rättegången mot mannen som kallats Tjetjeniens sista människorättsaktivist. Renlevnadsmänniskan Ojub Titijev, som påstås ha begått narkotikabrott. Tursamt nog behöver man inga bevis för narkotikabrott i Tjetjenien, man kan åtala i alla fall. Kanske försvinner Titijev så småningom, som så många av hans medkämpar.

Fifa borde ha bojkottat allt vad Tjetjenien heter tills Kadyrov faller eller använt det som påtryckningsmedel för att få Tjetjenien upphöra med förföljelser av oliktänkande. Inga medborgerliga rättigheter, inga fina mästerskap som kan göra reklam för landet eller staden och ge intäkter.

Politik och idrott hör inte ihop, lyder argumentet. Det hade hållit om man inte gjort idrotten till politik genom att välja att stärka förtryckarregimer med Fifas goda minne. Fotbollen ställer sig, genom att låta Groznyj vara värd, på fel sida om demokrati och rättvisa. Det borde vara en skandal, inte en axelryckning.