Försiktig förbättring

Antalet dödsskjutningar har minskat radikalt under första delen av 2018, jämfört med samma period 2017. 100 skjutningar 2017 har blivit 59 2018. Det ger en försiktig förhoppning om att trenden kan ha brutits och polisens åtgärder har haft effekt.

Det är goda och samtidigt dåliga nyheter. Sverige ligger fortfarande oroväckande högt på ”topplistan” för vapenvåld. Betydligt fler unga män skjuts här av unga män än i andra välmående länder i Europa. För det är bland kriminella män under 30 som vapenvåldet är ett problem. Kvinnor och äldre män skjuter sällan någon och blir heller inte skjutna. Sverige hamnar fortfarande inte ens i närheten av de länder som verkligen har problem med vapenvåld, som USA. Men vi har orimligt många vapenrelaterade dödsfall i förhållande till storlek och välstånd.

Handlar det om att Sverige har tagit emot många invandrare från länder där vapen är en vanligare metod för att lösa konflikter, vilket är en vanlig åsikt?

Om man tittar på vilka länder som har hög respektive låg invandring så finns inte det sambandet. Om hög invandring automatiskt gav ökad vapenbrottslighet borde Tyskland ha samma problem som Sverige. Tyskland har extremt få fall av skjutningar och ligger lägst i Europa trots att de har ett liknande invandringsmönster som Sverige, vilket gör att förklaringen bara delvis kan ligga där.

Vapenvåld är en av de företeelser som skapar mest otrygghet bland allmänheten. Inte bara i utanförskapsområden; Malmö har till exempel rykte om sig att vara svårt drabbat på ett sätt som gör att folk kan bli rädda även på platser där brott vanligtvis inte sker, som innerstaden. Men nu skjuts det alltså mindre.

Att antalet skjutningar minskar är inte minst en lättnad för de laglydiga personer som bor i de områden som görs till brottsplatser av kriminella. Det skapar hopp om att Sverige så småningom åter kan ligga i botten på ”skytteligan”.