Missriktad granskning som hade fel uppdrag
Uppdrag Granskning, som sändes i onsdags kväll, skulle handla om medias publiceringar i samband med #metoo-kampanjen. Tyvärr formades programmet mer till ett försvar av Fredrik Virtanen än en allmän granskning av media.
Det var synd. Medias publiceringar i höstas förtjänar en kritisk granskning för, som PO redan konstaterat i något fall och sannolikt kommer fram till även i flera andra anmälningsärenden, begicks en del övertramp mot de etiska reglerna till följd av den naturliga upprördheten över olika avslöjanden av sexuella övergrepp.
Virtanen är inte dömd för den våldtäkt han anklagats för. Ändå namngavs han av flera stora tidningar och tv-kanaler som just våldtäktsmisstänkt.
Detta var vad UG handlade om. Det var inte omotiverat. Däremot var det märkligt att programmet utvecklades till ett försvar av honom, ett försök att visa att han sannolikt är oskyldig till det mesta han anklagats för. Därmed ställdes de som anmält honom i en utsatt position, helt omotiverat.
Det borde varit medias publicering, inte vilka anklagelser som kan vara sanna eller osanna, som var huvudsaken.
Därmed återstår fortfarande en nödvändig granskning av hur medierna bestod provet i höstas. Alla gjorde det inte.
(För transparensen: Jag har för länge sedan haft yrkesmässiga kontakter med både UG:s utgivare Ulf Johansson och SvD:s utgivare Fredric Karén.)
Yngve Sunesson